De vänstervridna gudarna

Då ord med logik inte duger, skapar vi myter, sannsagornas skepparhistorier. I Egypten fanns en gång den om kärleken (Det Stora Medvetandet) och logiken (tankens ljus):

Himlen och solen är två gudar, Nun och Ra. Nun är ett hav över ett läckande himlavalv. Regnet gav Nun namnet sö [...]
Visa längre beskrivning

Då ord med logik inte duger, skapar vi myter, sannsagornas skepparhistorier. I Egypten fanns en gång den om kärleken (Det Stora Medvetandet) och logiken (tankens ljus):

Himlen och solen är två gudar, Nun och Ra. Nun är ett hav över ett läckande himlavalv. Regnet gav Nun namnet sötvattensguden. I Bibeln kallas Nun Djupet. Färgen (se omslagets framsida), visade ju att det är vatten både där uppe och här nere.

I Rom hette ljusbäraren Ra Lucifer. Ra stiger upp på Himlen och ropar över Djupet: «Varde ljus!» Nun slänger då ned solen i en avgrund i väster. Solen blir alltid förlåten, kommer upp i öster från underjorden och upprepar sin synd: Jag är logiken, jag är högst!

Sedan faraonernas tid uppenbarar sig Ra i konungens person. Himlens vilja är att han skall störtas.

Gamla Testamentets hebreiska text säger att Josua var Nuns son. Nya Testamentet skrevs på grekiska. Där översattes Josua till det grekiska namnet Jesus, och Nun till Pleroma. Svensk översättning är obegripliga «Fullheten».

I muslimsk myt är Nun en fisk och basföda för de fromma i Paradiset/himlen. Buljong på Gud är lika bra som Kristi blod.

Boken innehåller fler «skepparhistorier» och förklaringar.