Kaddish på motorcykel

Personligt om att leva med sin tid och i sin tro

Det dröjde ända till slutet av 1700-talet innan judar fick starta församlingar i Sverige, enligt det så kallade Judereglementet från 1782, och då i bara tre städer i Sverige: Stockholm, Göteborg och Norrköping. En del begränsningar [...]
Visa längre beskrivning

Personligt om att leva med sin tid och i sin tro

Det dröjde ända till slutet av 1700-talet innan judar fick starta församlingar i Sverige, enligt det så kallade Judereglementet från 1782, och då i bara tre städer i Sverige: Stockholm, Göteborg och Norrköping. En del begränsningar vad gällde de medborgerliga rättigheterna dröjde sig kvar ända till 1870, då också den största synagogan i Stockholm invigdes, den på Wahrendorffsgatan vid Kungsträdgården.
Vad gäller klass och bekännelse var det judiska Stockholm länge en delad stad. Under nittonhundratalet gick de mer välbärgade judarna, som invandrat tidigare företrädesvis från Tyskland och Danmark, i den reformvänliga synagogan på Wahrendorffsgatan. Och judarna från Östeuropa, som flyttat hit senare, gick för det mesta i någon av de ortodoxa synagogorna på Södermalm.
Två världar. Det var inte utan att man såg med en viss misstänksamhet på varandra. Men man kunde vara kluven även i den sfär som var ens egen. Hur svårt det var att både leva med sin tid och i sin tro berättar Leif Zern om i sin nya bok om sin uppväxt. Så här skriver han själv:
"Kaddish på motorcykel är en berättelse om min judiska uppväxt på Söder i Stockholm efter kriget. Om min pappa och hans liv i två världar - en ortodox jude som bejakade den moderna världen och utan att tveka ägnade sig åt nöjen som inte alltid stämde överens med religonens bud. Det är en bok som vandrar mellan olika miljöer - från skrädderier till idrottsarenor, från judiskt helgfirande till skrattfester på premiärbiograferna - och som själv bejakar det positiva i denna livshållning.
En lycklig berättelse som slutar olyckligt."

Hela den korta texten är genomsyrad av saknad. Formatet är litet, språket är enkelt, men enkelheten är skenbar: jag kommer på mig med att gång på gång stanna upp för att läsa om, avlyssna på nytt. Enkel, vacker, klok är de ord jag till sist skriver ner i anteckningsboken.
Ellen Mattson, Svenska Dagbladet