Trollkarlens Son

Mitt på bordet stod en gammeldags

fl aska, en damejeanne, täckt med ett lakan.

Mats lyfte försiktigt på skynket. På fl askans botten fanns

ett vardagsrum i miniatyr med en gungstol, en gammal radio,

ett matsalsbord, två stolar och en matta på golvet [...]
Visa längre beskrivning

Mitt på bordet stod en gammeldags

fl aska, en damejeanne, täckt med ett lakan.

Mats lyfte försiktigt på skynket. På fl askans botten fanns

ett vardagsrum i miniatyr med en gungstol, en gammal radio,

ett matsalsbord, två stolar och en matta på golvet. I gungstolen

satt en docka, en liten gubbe med pipskägg och uppåtvridna

mustascher. Gubben sov. Dockan var så naturtroget att Mats

inte kunde låta bli att knacka på fl askan. Gubben vaknade med

ett ryck och sa något Mats inte kunde höra. Snabbt lossade han

korken och hörde gubbens irriterade röst:

»Jag kommer. Sa jag inte att jag kommer.«

Den lille såg sig sömndrucket om. Fick syn på Mats och fräste

ilsket:

»Får inte en gammal vätte sitta och... tänka i lugn och ro?«

»Jörgen Hansen har ett litterärt handlag med miljön som är beundransvärt,

en kärvhet och lyskraft i skildringen som är rena

poesin.« Ruth Halldén, Dagens Nyheter