Att hamna i den byråkratiska grottekvarnen

Hamnar man i denna situationen vet man i alla fall att man försörjer några personer ett antal år framåt i tiden. För tiden är någonting som byråkraterna är experter på att töja ut i det oändliga.
Jag kom in i ekorrhjulet redan 1995 och sitter där fortfarande i nådens år 2009.
J [...]
Visa längre beskrivning

Hamnar man i denna situationen vet man i alla fall att man försörjer några personer ett antal år framåt i tiden. För tiden är någonting som byråkraterna är experter på att töja ut i det oändliga.
Jag kom in i ekorrhjulet redan 1995 och sitter där fortfarande i nådens år 2009.
Jag hade fått värk i knäna, som jag trodde berodde på att jag satt vid Margits säng nästan hela tiden. Jag nämnde för hennes onkologläkare om mina onda knän. Hon skrev då en remiss till röntgenavdelningen.
I och med denna remiss kom jag in i ekorrhjulet. För det första verkade det att vara vattentäta skott mellan avdelningarna på samma sjukhus och även mellan de olika sjukhusen.
När jag kom upp till röntgenavdelningen var det stängt för semester. Endast akutfall togs emot. Det borde onkologläkaren känna till. Någon jourhavande på röntgenavdelningen skrev en ny remiss till Handens Sjukhus. Dit fick jag åka sjuktransport. När vi kom fram dit var det samma sak, stängt för semester. Det blev ytterligare en remiss och en sjuktransport.

Det här är min berättelse om turer fram och tillbaka mellan olika läkare och mina försök att få ut ett skäligt skadestånd för de skador jag fått.
Ändå skryts det om ?världens bästa sjukvård?. Det var i så fall i en svunnen tid om ens då. Jag var med redan på den tiden och fick felbehandling.