Törnrosa : i konungens land

»Så snart konungen dragit bort, skickade änkedrottningen sin sonhustru (Törnrosa) och hennes båda barn (Morgonrodnad och Dag) till ett lustslott som låg djupt inne i en skog, så att drottningen där skulle kunna tillfredsställa sitt ohyggliga begär efter människokött, utan att någon mär [...]
Visa längre beskrivning

»Så snart konungen dragit bort, skickade änkedrottningen sin sonhustru (Törnrosa) och hennes båda barn (Morgonrodnad och Dag) till ett lustslott som låg djupt inne i en skog, så att drottningen där skulle kunna tillfredsställa sitt ohyggliga begär efter människokött, utan att någon märkte det. Kort därpå for hon själv dit, och en afton sade hon till sin hovmästare: I morgon vill jag ha lilla Morgonrodnad till middag. Men Ers Majestät, betänk! invände hovmästaren. Gör som jag sagt! skrek drottningen i vredesmod, och kom ihåg att steken ska tillagas med skarpsås!« (Törnrosasagan i Perraults samling Gåsmors sagor) Så går det för vår framtid i den visa sagan.    De grånade flickorna avrundar sina liv i ett klassmöte. Vi får veta hur det har gått för dem.    Genom berättelserna, skratten, gråten, ligger också något återhållet. Vad är det de håller tillbaka?    Jag drömmer om en svart blomma som håller på att växa mej över huvudet. Men jag kan aldrig se hur den ser ut, säjer Titti. Måla den åt mej, Varja!    Bara du kan måla din sorg    Men jag kan inte. Jag är bara dess kruka.