Den refuserade författaren

"Minns du någonting från utsidan av de där vita väggarna?" frågade han och rörde henne vid axeln. "Jag är född där men skulle aldrig säga jag har sett det, eller att jag vet vad den synen gör med människor, jag skulle aldrig säga så av respekt för dem som verkligen vet", sa hon och tr [...]
Visa längre beskrivning

"Minns du någonting från utsidan av de där vita väggarna?" frågade han och rörde henne vid axeln. "Jag är född där men skulle aldrig säga jag har sett det, eller att jag vet vad den synen gör med människor, jag skulle aldrig säga så av respekt för dem som verkligen vet", sa hon och tryckte sig mer mot honom när hon kände handen. "Men vi slapp inte väggarna när vi flyttade till Vitryssland. Det var så mycket nedfall, nej, där bodde vi bara i två år innan vi flyttade hit. Jag minns inte Myran?s grill och inte, vad heter?" Han släppte hennes axel när hon snurrade runt på lätta steg, innan hon åter gav sig på att försöka läsa texten. "Myran?s restaurang och casino", svarade hon därefter sig själv. "Ser du Dart?tavlan där inne, kastar du pil? Kan du kasta pil?" fortsatte hon och sökte hans blick från under sina långa ögonfransar. "Från Ukraina till Vitryssland och sedan till Stockholm", började han stapla upp som om han sökte någon form av struktur i avsaknad av anteckningsblock. "Alla kan väl kasta ... men alla kanske inte träffar rätt", la han till och skruvade på sig med händerna i fickorna på den slimmade, svarta Lindeberg?rocken som han bar. "Från de allra mörkaste delarna, utanför Pripjat", sa hon. "Är du rädd att bli refuserad av Dart?tavlan?" "Aj", viskade författaren och sjönk ihop när han drog upp högerhanden ur fickan, för att sätta pekfingret på hennes panna. "Mitt i prick." "Svenska män så allvarliga", viskade hon. "De blågula som har råd att skratta. Om orden inte träffar du måste veta, mitt i prick inte alltid mest poäng."