Södra vägen till Saltön

Levnadsglade Holger med hatten och hans stränge bror Åke har en tobaksaffär i Göteborg. På Saltön i Bohuslän har Blomgren också en tobaksaffär, fast de känner inte varandra - inte än. Men plötsligt ärver Holgers käresta Dolores, som lever på att ta bort oönskade tatueringar, ett hus [...]
Visa längre beskrivning

Levnadsglade Holger med hatten och hans stränge bror Åke har en tobaksaffär i Göteborg. På Saltön i Bohuslän har Blomgren också en tobaksaffär, fast de känner inte varandra - inte än. Men plötsligt ärver Holgers käresta Dolores, som lever på att ta bort oönskade tatueringar, ett hus just på Saltön.
Samtidigt lämnar Göteborgs rikaste man Roger Holkfjell sin hemstad. Av en slump landstiger han på Saltön, där han köper bortgångne MacFies stuga vid havet för att börja ett nytt liv. Han har helt tappat intresset för sin exfru Samantha och deras väntade barn och samtalar hellre med MacFies egensinniga katt President Clinton. Han spanar också in en äldre dam i hopp om att sådana är mindre besvärliga och billigare i drift.
Badgästerna tycks tro att Saltön bara existerar mellan midsommar och skolstart. Men ön är inte bara sol och sommar. Inte ens den fantastiska bron från fastlandet hjälpte till att förlänga säsongen, vilket öborna hade hoppats. Båtbyggeriet och fisket går allt sämre.
Efter ett krismöte bildar krögaren Kabben och några andra eldsjälar kampanjföreningen "Peppra Saltön" för att få besökare året runt. Baddräktsdesignern Philip satsar mest, med ett spa, som visserligen blir utskrattat men som så småningom drar turister. I det eleganta glashusets reception jobbar ärkefienderna och de forna rivalerna om Blomgren, Johanna och Emily.
En av de första gästerna på "Saltöns Sköna Spa" är prostänkan Karin Hurtig som börjat drömma om sin ungdomskärlek, den göteborgske italienaren Sandro.

I Södra vägen till Saltön förenar Viveca Lärn det bästa av två världar när hon låter det färgstarka gänget från Göteborgsromanerna invadera Saltöns röda klippor. Snacka stjärnsmäll!

Om Södra vägen till Saltön:

"Berättarstilen, språket, humorn och personskildringarna är de samma. (...) Lärn skriver lagom tvistad feeelgood för sin egen generation, och i sin genre är hon näst intill oslagbar." Hanna Jedvik, Göteborgs-Posten