Jag vill inte tjäna

En angelägen roman, hemsk och vacker med stark, lågmäld intensitet.

Är det herrn som är doktor?

Uppsala på 1880-talet. Han har nyss blivit extra ordinarie assisterande stadsläkare och det åligger honom att ha uppsikt över stadens ?offentliga? kvinnor. En gång i vecka [...]
Visa längre beskrivning

En angelägen roman, hemsk och vacker med stark, lågmäld intensitet.

Är det herrn som är doktor?

Uppsala på 1880-talet. Han har nyss blivit extra ordinarie assisterande stadsläkare och det åligger honom att ha uppsikt över stadens ?offentliga? kvinnor. En gång i veckan undersöker han dem och ibland patrullerar han nattetid gatorna tillsammans med en poliskonstapel för att se till att de inte stör ordningen. Allt ska skötas med största möjliga diskretion. Men när en av de unga kvinnorna vädjar till honom om hjälp förmår han inte neka henne den. Han går över en gräns, och en tystnad börjar breda ut sig kring honom vart han går i staden och mellan honom och hans hustru.

Ola Larsmos nya roman levandegör en brytningstid i vår historia genom att på nära håll följa en människa som inte är hemma vare sig i det gamla eller det nya men är tvungen att följa sitt samvete. Och parallellt med berättelsen om den unge stadsläkaren löper den unga kvinnans historia.

Jag vill inte tjäna är en lågmäld men intensiv berättelse där författarens intresse för historien och samhällsutvecklingen på ett lyckligt vis samspelar med hans förmåga att skapa levande gestalter som dröjer sig kvar i läsarens medvetande. Det är en av Ola Larsmos främsta romaner, om inte hans allra främsta.

"Ola Larsmo har förmågan att skapa en fängslande påhittad värld, byggd på verklig grund. Jag vill inte tjäna förenar på ett allltigenom meningsfullt sätt dokumentärt med fiktivt. Det är en hemsk och vacker bok, berättad med stark, lågmäld intensitet." SvD "Författaren skildrar noggrant och återhållet med ett språk fritt från plattityder. Låt dig tjusas av en gåtfull och trovärdig historia, för det här är en god bok." Helsingborgs Dagblad "Stilen är alltså kristallklar, ja obeveklig, det är en mästare som för pennan." Arbetarbladet