Den siste mohikanen (Telegram klassiker)

Den siste mohikanen (1826) är den bästa av Coopers romaner i Skinnstrumpa-serien. Den serien kan sägas vara ansvarig för att ha populariserat indianboken som självständig genre. Coopers böcker fortsätter att vara några av de mest lästa romanerna i världen, och har haft ett enormt inflytan [...]
Visa längre beskrivning

Den siste mohikanen (1826) är den bästa av Coopers romaner i Skinnstrumpa-serien. Den serien kan sägas vara ansvarig för att ha populariserat indianboken som självständig genre. Coopers böcker fortsätter att vara några av de mest lästa romanerna i världen, och har haft ett enormt inflytande över åsikter om nordamerikanska indianer och den period i östamerikansk historia som fortfarande väcker stor kontrovers. Den romantiserade bilden av en stark, orädd och självständig gränsbo och den behärskade, vise och ädle indianen har Coopers karaktäriseringar av Falköga och Chingachgook som stilbildande förebilder. Frasen, ?den siste mohikanen?, har kommit att representerade den ensamt överlevande av en nobel ras eller typ. Boken har filmatiserats otaliga gånger.

Om boken
En engelsk major har fått order att eskortera två damer, de fina överstedöttrarna Cora och Alice, från Fort Edward till Fort William Henry. De blir förrådda av den ondskefulle huronske indianvägvisaren Magua som rymmer. Emellertid räddas de av den vite spejaren Falköga, alias Skinnstrumpa, alias Långa bössan, alias Natty Bumppo och hans två indianska vänner Chingachgook och Uncas, far och son av ädlaste mohikanblod. Uncas är mer känd som Den siste mohikanen. Magua återvänder med de sina, irokeserna, och flera blodiga slag mellan de två grupperna följer.

James Fenimore Cooper, född 15 september 1789 i Burlington, New Jersey, död 14 september 1851 i Cooperstown, New York, var en amerikansk författare. Han publicerade under sin livstid fler än 30 böcker. Cooper var en av de första betydande amerikanska författarna att skilda minoriteter som karaktärer i sina böcker: afrikaner, afroamerikaner och indianer. Dock är hans behandling av dessa grupper komplex och det belyser hur problematisk relationen var mellan nybyggare och amerikanska indianer. Ofta ger han kontrasterande bilder av ursprungsbefolkningen för att betona deras potential för godhet alternativt grymhet. I Den siste mohikanen möter vi både karaktären Magua som helt saknar förlåtande kvalitéer och Chingachgook, den siste mohikanen, som porträtteras som nobel, modig och heroisk.