Doktor Glas

När Doktor Glas kom ut 1905 orsakade den moralpanik i Sverige, romanen ansågs som "anfrätt", "maskstungen" och "farlig". Albert Engström formulerade stämningarna i en skämtsam parodi i tidningen Strix: "Nu kommer alla Stockholmsläkare att bli överlupna av damer som vill bli av med sina män [...]
Visa längre beskrivning

När Doktor Glas kom ut 1905 orsakade den moralpanik i Sverige, romanen ansågs som "anfrätt", "maskstungen" och "farlig". Albert Engström formulerade stämningarna i en skämtsam parodi i tidningen Strix: "Nu kommer alla Stockholmsläkare att bli överlupna av damer som vill bli av med sina män på ett lättvindigt sätt." Hjalmar Söderberg hade trampat in på minerad mark, äktenskapet sågs fortfarande som samhällets fundament, och att dessutom förespråka barmhärtighetsmord på en präst som framställdes som ett vämjeligt svin, var helt enkelt mer än vad många klarade.

I dagboksform får vi följa hur Doktor Glas förälskar sig i den unga vackra Helga, som söker hans hjälp för att slippa ligga med sin man, den förhatlige prästen Gregorius. "Mig gick livet förbi" lyder Doktor Glas berömda dom över sig själv i slutet av en roman som rymmer flera stora moraliska dilemman. Ska han ljuga för mannen och hävda att hon är för sjuk för att ha sex? Den gode Doktorn blir alltmer involverad i Helgas liv och allt ställs på sin spets när Doktor Glas måste ta ställning: Har man rätt att döda en människa för att rädda en annan?

Hjalmar Söderberg (1869-1941) är en av 1900-talets stora svenska författare. Inte minst hans berättelser om kärlek har gjort oförglömliga intryck på många generationer av läsare. I början uppfattades Hjalmar Söderberg som en blaserad flanör, en trött kafésittare som betraktade världen utanför utan egentligt intresse. Efter hand blev det dock tydligt att han var en engagerad granskare av sin samtid med ett patos för rättvisa, anständighet och förnuft som driver honom oavsett om han skildrar mänskliga relationer, analyserar politiska förhållanden eller diskuterar religiösa föreställningar. Hans stil präglas av kvickhet och intellektuell skärpa liksom av eftertanke och elegant ironi. Hans fina känsla för stämningar av både allvar och humor och alltid av hans omutliga ärlighet. Hjalmar Söderberg är även en lysande Stockholmsskildrare.