Bråkdelen av en sekund

"Jag skulle vilja träffa en präst. För samtal. Kan man få det? Det är inte akut eller så." Det där sista lägger jag till för att undvika att verka desperat. Jag är, naturligtvis, desperat. Annars skulle jag aldrig ringt.

Hela Carolina Johanssons tillvaro blir en annan på bråk [...]
Visa längre beskrivning

"Jag skulle vilja träffa en präst. För samtal. Kan man få det? Det är inte akut eller så." Det där sista lägger jag till för att undvika att verka desperat. Jag är, naturligtvis, desperat. Annars skulle jag aldrig ringt.

Hela Carolina Johanssons tillvaro blir en annan på bråkdelen av en sekund. Mannen finns kvar, barnen, arbetet som journalist, vännerna och familjen. Ändå är allt annorlunda.

En bok om att möta Gud, om att komma till tro, om att närma sig ett liv som kristen fastän det inte alls fanns med i planeringen.

"Carolina Johnasson går stadigt på jorden och räknar med realiteter. Och så, kortare än vad en blixt varar, förstod hon att Gud finns. En sådan insikt får konsekvenser. Det sägs att 'en svala gör ingen sommar'. Men svalan kan förebåda. Jag tror att Carolina är en svala för en tid när allt fler med förundran och bävan inser att Gud finns. Det får följder. Läs boken. Förundran skall rädda världen." (Martin Lönnebo, biskop emeritus)

Carolina Johansson är journalist som i drygt 20 år arbetat med tunga näringslivsfrågor. Bråkdelen av en sekund är hennes debut som författare, även om hon medverkat i andra böcker, bland annat den populära meditationsboken Livets Pärlor som sålts i stora upplagor. Carolina bor i Stockholm, arbetar i dag som frilansjournalist och redaktör samt håller som bäst på att avsluta sin teol.kand.

Anna Braw har intervjuat Carolina Johansson:

Mina vänner köper sportbilar, börjar träna, lyfter brösten och jag tänkte: kan jag inte få en normal 40-årskris?

Carolina Johansson köpte ingen ny bil och inget gymkort. Hon gick inte till plastikkirurgen. Istället bad hon att få prata med en präst, och hon sa inget av det hon hade tänkt säga. Hon frågade om hon kunde få bli döpt.

Bråkdelen av en sekund är hennes berättelse om att ta avsked av en mamma och lära känna Gud.

Boken kommer i början av juni, och när jag fick veta datumet gick jag och tittade vilken söndag det var. Jag ska ha släppfest efter en tisdagskvällsgudstjänst i min församling. Och temat för söndagen den veckan är Vårt dop!

Carolina Johansson ska just sätta igång med uppsatsarbetet för sin teologie kandidat-examen. Samtidigt har hon en intervju med Swedbanks styrelseordförande inbokad, 8000 tecken ska det bli, för ekonomijournalistiken som hon arbetat med under hela sin yrkesbana hittills är fortfarande hennes levebröd. Och då och då är hon ute i församlingar och berättar om Frälsarkransen eftersom det är hon som är en av författarna till den lilla storsäljaren Livets pärlor.

Ibland heter föredraget Kan man lära sig att be?, berättar hon. Fast ibland tar jag i lite och kallar det Älskade Gud, hjälp mig att be!.

Det har hunnit hända en hel del sedan den där bråkdelen av en sekund när allt blev annorlunda.

Jag har varit på den plats där orden förlorar sin mening. Det är den vackraste, vackraste plats, den allra mest skrämmande. Den finns. Jag vet att den finns. Jag ska tillbaka dit. Jag ska göra den till min. Men jag klarar det inte själv. Finns det hjälp att få?

De orden kunde Carolina Johansson ha sagt när hon en vårdag satte sig i besöksstolen hos en präst i Stockholm. Men de är en efterkonstruktion.

Lustigt att du har en sten på bordet, för det är ju just så som Gud smakar. Som en sten som väcks till liv.

Så sa hon inte heller.

Det hon sa var:

Jag vet inte om detta är normalt, men jag har varit med om någonting. Det närmsta jag kan beskriva det är att säga att jag upplevde det som om Gud gav sig till mig. Det var en sekund, kanske inte ens det. Men han gjorde sig till min. Han satte bo i mig. Och jag vill återbörda den gesten. Jag vill bli hans. Jag vill döpa mig.

Det var början på det nya fast själva det ögonblick som har blivit titeln på hennes nya bok hade inträffat sju månader tidigare och gjort sig påmint hela tiden sedan dess.

Mina vänner köper sportbilar, börjar träna, lyfter brösten och jag tänkte: kan jag inte få en normal 40-årskris? Jag hade aldrig träffat någon som ville bli döpt, men jag var trygg samtidigt som jag var lite kluven till att inordna min tro i ett religiöst system. Jag var lite avig i början, kände att det här är mitt låt ingen ta det ifrån mig. Jag ville inte dela med mig, jag var rädd att andra skulle förstöra och att det som jag hade upplevt skulle försvinna. Prästen var den första jag pratade med. Han sa: Du har kommit hem.

Bråkdelen av en sekund handlar också mycket om ett avsked Carolina Johanssons mamma blev sjuk i cancer, och efter en intensiv tid med många samtal av helt nya sorter dog hon häromåret.

Jag satt ofta med datorn på kvällarna medan mamma var sjuk, skrev av fina SMS som jag hade fått från vänner under dagen, gjorde ett slags dagboksanteckningar. Jag är alltid så noga med att spara annars, men en kväll råkade jag radera allt som jag hade skrivit. Först tänkte jag: Det här var inte ämnat. Jag gick till en datordoktor som inte hittade något. Sedan hittade jag en annan på nätet. De ville ha sökord, och jag skrev mamma. Jag fick sju olika filer med en massa fragment av texter. I princip var det hela materialet.

Men hur blev det en bok?

I början upplevde jag att Gud fanns men hade svårt att verkligen tro på det och leva i den övertygelsen. Nu är jag inte så orolig. Jag upplever att min tro är förankrad, och kyrkan har varit väldigt viktig för mig. Hösten 2008, när jag började skriva, var det väldigt mycket om Humanisterna i media, och det framstod nästan som intellektuellt ohederligt att vara troende. Jag blev så trött på det. Jag ville lyfta fram en positiv bild.