Tolerans : hur man lär sig leva med dem man hatar

Tolerans går ut på att acceptera politisk, religiös, kulturell olikhet. Till en viss gräns. Var gränsen har gått i historien och på vilket sätt den har förhandlats fram, är två huvudfrågor i boken. Det finns saker man inte ska tolerera, någonstans ska gränsen gå, något måste stå [...]
Visa längre beskrivning

Tolerans går ut på att acceptera politisk, religiös, kulturell olikhet. Till en viss gräns. Var gränsen har gått i historien och på vilket sätt den har förhandlats fram, är två huvudfrågor i boken. Det finns saker man inte ska tolerera, någonstans ska gränsen gå, något måste stå stadigt. Det påstår författarna, det påstår andra, samtidigt som alla nickar. Oeniga blir vi när vi ska säga vad man inte ska behöva tåla eller vart gränsen ska gå och varför. Tolerans i allmänhet är en dygd. Men att tolerera något antingen det är ett klädesplagg eller ett beteende är för den ene en dygd, och för den andre slapp likgiltighet eller sentimentalitet. Men man ska heller inte vara blind för intoleransens värde; eller i alla fall sträva efter att inte vara det.

Författarna försöker röja upp bland begreppen. Ett bra redskap för detta är historien. Det visar sig nämligen att ordet tolerans har haft vitt skilda betydelser under den moderna europeiska historiens olika perioder. Med tidsbilder av begreppets betydelse och värden under renässansen, religionskrigen, upplysningen, romantiken, under liberalismens högsäsong och under det kalla krigets dagar, vill författarna ge toleransen ett signalement, som kan bidra till att förklara de motsättningar och gräl som begreppet framkallar i vår tid, då frågan om tolerans, intolerans och gränsen mellan de två har fått förnyad aktualitet.

Författarna använder sig av fiktionen, romaner, skådespel och film, som har förmågan att samtidigt berätta om toleransens nödvändighet och omöjlighet och om hur seglivade problemen är som ger upphov till tolerans och intolerans. Författarna använder verk av Thomas More, Ludvig Holberg, Voltaire, G. E. Lessing, E. M. Forster, Franz Kafka, Charlie Chaplin, Alec Guinness, George Orwell, Salman Rushdie och J. M. Coetzee.

Översättning av: Thomas Andersson

Thomas Bredsdorff är professor emeritus från Köpenhamns universitet sedan 2004 och skriver regelbundet kulturartiklar i Politiken.

Lasse Horne Kjældgaard

är direktör för Det Danske Sprog- og Litteraturselskab, redaktör för tidskriften ­Kritik och recensent i Politiken.