Revolutionens barn

Det förflutna hinner alltid ikapp

Enstöringen Gavin Miller hittas död på ett järnvägsspår under en gångbro. Till att börja med vet inte Alan Banks och Annie Cabbot om de har att göra med ett mord eller ett självmord. Utredningen pekar åt en rad olika håll: Gavin hade femtusen pun [...]
Visa längre beskrivning

Det förflutna hinner alltid ikapp

Enstöringen Gavin Miller hittas död på ett järnvägsspår under en gångbro. Till att börja med vet inte Alan Banks och Annie Cabbot om de har att göra med ett mord eller ett självmord. Utredningen pekar åt en rad olika håll: Gavin hade femtusen pund på sig då han hittades, man finner droger i hans stuga och några år tidigare har han fått sparken från sitt arbete som universitetslärare efter att ha anklagats för sexuella trakasserier mot studenter.

När man går igenom de telefonsamtal han gjorde veckan före sin död hittar man ett som sticker ut, till en lady Veronica Chalmers. Vad kunde outsidern Gavin ha velat en kvinna från samhällets högsta skikt?

Efter hand leder utredningen Banks och Cabbot bakåt i tiden till 1970-talets gruvarbetarstrejker och politisk aktivism på den yttersta vänsterkanten. Flera personer som figurerar i utredningen har kopplingar dit och frågan är bara om det är där svaret på vem och varför Gavin mördades finns. I takt med att alltfler mörka hemligheter ur det förflutna blottläggs blir det uppenbart att man aldrig kommer undan sin historia och att politikens förutsättningar inte förändrats alltför mycket sedan den tid då revolutionens barn skanderade slagord från barrikaderna.

"Revolutionens barn är en i alla avseenden briljant Peter Robinson-deckare med kriminalkommissarie Banks som effektivt nav i en intrikat intrig i nuet med starka rötter tillbaka till 70-talet. Robinsons förtätade dialoger för handlingen intresseväckande framåt, tecknar samtidigt distinkt de olika karaktärernas personligheter. Det intelligenta polisarbetet är detaljgenomlyst, bilden av det moderna samhällets förflackning är övertygande nyanserad. Författarens språk har en enkelhet som rymmer bottnar och med jämna mellanrum även låter en både ömsint och vass humor berika skeendena. Än en gång har Robinson nått den deckarnivå som absolut gör honom till en av de främsta." BTJ
"Robinsons huvudfigurer känns så mänskliga och är inte helt igenom sympatiska. Anne Cabott är bitchig, Alan Banks alltför egensinnig och i tjusiga polisinspektören Winsome bor innerst inne en liten moraltant. Det är inga övermänniskor som försöker lösa de prydligt förpackade mordgåtorna, inte heller går allt på räls, utan återvändsgränderna är ofta många, misslyckandena vanliga. Man vet vad man får i Robinsons historier om Alan Banks. Men därifrån är steget till förutsägbarhet stort." Kristianstadsbladet