Hon sjöng på vinden

Eivor Martinus skriver här om minnesbilder som halas in under nattliga timmar, växer till historier, vittnesmål och berättelser, i nutid och dåtid. Det personliga blir allmängiltigt liv och död, kärlek och sorg, generationers arbete och möda, slumpartade möten och beslut som blir livsavgö [...]
Visa längre beskrivning

Eivor Martinus skriver här om minnesbilder som halas in under nattliga timmar, växer till historier, vittnesmål och berättelser, i nutid och dåtid. Det personliga blir allmängiltigt liv och död, kärlek och sorg, generationers arbete och möda, slumpartade möten och beslut som blir livsavgörande.  Texten beskriver en familjehistoria, men igenkänningsfaktorn är hög för det senaste seklet: bondeliv och gårdar, fattigdom och arbetslöshet, gruvarbete, Amerikaemigration och sjömannaskap, stora familjer i små utrymmen, oväntade Amerikaarv, kvinnokraft och modernitetens framväxt. Och även vad studier, hantverksskicklighet, fackligt arbete, litteratur och kultur kan åstadkomma. Här beskrivs också ett växande 1950-tals-Göteborg i en tid då barnen levde i större autonomi i lekar och delat familjeansvar, där de vuxna inte satte alla aktivitetsramar. En allvarlig text. Och glad. En text om hur vi blev det vi blev. Det är också en berättelse om livslång kärlek i ett annat land, på ett annat språk, och den kulturgärning som detta liv kom att medföra: otaliga översättningar, artiklar, teaterföreställningar, en långvarig lärargärning, romaner, barnböcker och facklitteratur, en Strindberg-blogg. Och barn. Och barnbarn. Så att berättelsen kan fortsätta. Eivor Martinus är född i Sverige men har bott i England sedan 1960-talet. Hon debuterade som romanförfattare 1971 och har sedan dess skrivit och översatt ca 30 pjäser, både till och från svenska. Flera av dem har spelats av BBC. År 2000 utkom hennes biografi Strindberg and Love på engelska. På Carlsson Bokförlag utgav hon 2007 Lite djävul, lite ängel Strindberg och hans kvinnor, och senast I går sjöng näktergalen en sann berättelse om kärlek och alzheimer (2016).