För alltid vi två - så det så

Polleke har sällskap med Mimon. Sedan två år tillbaka. Men nu får de inte vara tillsammans längre för hans föräldrar. Naturligtvis tycker Polleke att det är urdumt. Lyckligtvis har hon farmor och farfar och deras bondgård. Och kalven som bär hennes eget namn. Hos farmor och farfar lär ho [...]
Visa längre beskrivning

Polleke har sällskap med Mimon. Sedan två år tillbaka. Men nu får de inte vara tillsammans längre för hans föräldrar. Naturligtvis tycker Polleke att det är urdumt. Lyckligtvis har hon farmor och farfar och deras bondgård. Och kalven som bär hennes eget namn. Hos farmor och farfar lär hon sig att be, även om hon inte har någon egen tro. Och hon är bra på att be. Framför allt när hon tänker på Mimon. Guus Kuijer vann Deutsche Jugendliteraturpreis för denna bok 2002.