Den trotsiga jorden. Människans öde i antropocen

Vi befinner oss i en ny geologisk epok, antropocen, människans epok. Människans direkta och indirekta påverkan på jordsystemet har blivit så pass omfattande att människan blivit en viktig geologisk kraft. Den globala uppvärmningen är förstås det tydligaste uttrycket för detta, men också [...]
Visa längre beskrivning

Vi befinner oss i en ny geologisk epok, antropocen, människans epok. Människans direkta och indirekta påverkan på jordsystemet har blivit så pass omfattande att människan blivit en viktig geologisk kraft. Den globala uppvärmningen är förstås det tydligaste uttrycket för detta, men också på en rad andra områden, från försaltning och kräveläckage till utfiskning och skogsskövling, har vårt sätt att leva konsekvenser för hela planeten.

Detta är inte bara en praktisk utmaning som heter duga ? vi håller som bekant på att underminera grundvalarna för vår egen försörjning ? utan också en kognitiv sådan. Hur kan man betrakta denna nya antropocena verklighet? Hur påverkar den vår bild av oss själva? Och hur ska vi i kunna lära oss ta det planetära ansvar vi förr eller måste lära oss ta om vi vill finnas kvar här?

Filosofen Clive Hamilton konfronterar i Den trotsiga jorden denna mentala utmaning på ett lika pedagogiskt som uppfordrande sätt: han vill både bilda och väcka läsaren. Hamilton ger till att börja med en koncis vetenskaplig och historisk bakgrund till antropocenbegreppet och diskuterar olika möjliga tolkningar av det ? det finns nämligen vitt skilda sådana. Boken fungerar kort sagt utmärkt som introduktion ? den bästa hittills på svenska ? till själva antropocendebatten.

Men tyngdpunkten i boken ligger på beskrivningen av den nya ?antropocentrism? som Hamilton menar att vi behöver utveckla för att kunna hantera antropocen filosofiskt såväl som politiskt ? ett konventionellt (och resursfixerat) förhållningssätt till vår biologiska och geologiska omvärld är av uppenbara skäl inte längre tillräckligt, men också postmoderna och posthumanistiska perspektiv på naturen har som Hamilton ser det betydande problem och begränsningar.

Den nya globala miljöetik vi skulle behöva är naturligtvis inte skapad i en handvändning, men Den trotsiga jorden ger oss åtminstone en föreställning om hur förutsättningarna för en sådan skulle kunna se ut. Vi måste kanske, som Hamilton säger, lära oss att leva i en värld utan utopier.

Clive Hamilton är född 1953 och professor i Public Ethics vid Charles Sturt University i Canberra.