Därför är jag inte feminist. Ett feministiskt manifest

Har dagens feminism upphört att vara en i grunden upprorisk och samhällskritisk rörelse och istället mer och mer kommit att handla om livsstilsval och omfördelningspolitik inom den etablerade ordningens ramar? Har feminismen fokuserat för mycket på identitetsfrågor och glömt bort aspekter s [...]
Visa längre beskrivning

Har dagens feminism upphört att vara en i grunden upprorisk och samhällskritisk rörelse och istället mer och mer kommit att handla om livsstilsval och omfördelningspolitik inom den etablerade ordningens ramar? Har feminismen fokuserat för mycket på identitetsfrågor och glömt bort aspekter som klass och ekonomi? Riskerar den berättigade vreden över patriarkalt förtryck att leda till ett okritiskt grupptänkande och en självrättfärdig offermentalitet?

Jessa Crispins bok ställer ett antal viktiga frågor till dagens och morgondagens feminister. Frågor som kanske kan provocera. Men Crispin är inte intresserad av provokationer för provokationernas egen skull. Hon vill få läsaren att tänka efter ordentligt och betrakta sig själv, men inte nödvändigtvis hålla med om allt. Och hon vill inte avskaffa feminismen, hon vill uppfinna den på nytt.

"The author?s ferocious critique effectively reframes the terms of any serious discussion of feminism. You?ll never trust a you-go-girl just-lean-in bromide again. Forget busting glass ceilings. Crispin has taken a wrecking ball to the whole structure.? /Kirkus starred review
br> "Very, very funny. . . . The whole book is packed with delightfully offbeat prose . . . as raw as it is sophisticated, as quirky as it is intense.? /The Chicago Tribune

"The point of ?Why I Am Not a Feminist? isn?t really that Crispin is not a feminist; it?s that she has no interest in being a part of a club that has opened its doors and lost sight of its politics?a club that would, if she weren?t so busy disavowing it, invite Kellyanne Conway in?. Crispin?s argument is bracing, and a rare counterbalance; where feminism is concerned, broad acceptability is almost always framed as an unquestioned good.? /The New Yorker