Spridbar media. Att skapa värde och mening i en nätverkad kultur

De sociala medierna och nätverkskulturen håller på att förändra medielandskapet radikalt och ställer både medieorganisationer och medborgare inför en rad besvärliga frågor som har med till exempel nyhetsvärdering, kontrollmöjligheter, moraliska gränsdragningar och ekonomisk makt att gö [...]
Visa längre beskrivning

De sociala medierna och nätverkskulturen håller på att förändra medielandskapet radikalt och ställer både medieorganisationer och medborgare inför en rad besvärliga frågor som har med till exempel nyhetsvärdering, kontrollmöjligheter, moraliska gränsdragningar och ekonomisk makt att göra. Den tid när "alla" såg samma tv-program på samma gång och pratade om programmet på kafferasten dagen efter är oåterkalleligen förbi. Fler och fler vill välja tidpunkt och format för mediekonsumtion själva och föredrar streamade tjänster på nätet framför konventionellt tv-tittande. Många mediekonsumenter påverkar dessutom, direkt eller indirekt, själva medielandskapet, genom blogginlägg, YouTube-klipp och FaceBook-delningar; gränsen mellan att vara mediekonsument och att vara medieaktör har aldrig varit så genomsläpplig. Ett YouTube-klipp kan förändra ens liv, fråga den engelska sångerskan Sarah Boyle. Och det är kanske ingen tillfällighet att de senaste årens stora populärlitterära sensation, E. L. "James Femtio nyanser av honom", började som "fan fiction" på nätet. På det politiska området hade gräsrotsföreteelser som "den arabiska våren" och Occupy Wall Street-rörelsen knappast varit möjliga utan de sociala mediernas genomslag och snabbhet. I samband med den här utvecklingen har nyhetsmonopol av olika slag kommit att ifråga­sättas och undermineras mer och mer och frågan om hur man i framtiden ska kunna ta betalt för journalistik och andra medieprodukter bara blivit mer och mer akut. Det är, kort sagt, en jävla röra. Den röran försöker medieforskarna Henry Jenkins, Sam Ford och Joshua Green bringa åtminstone en viss ordning i. Deras bok "Spridbar media. Att skapa värde och mening i en ?nätverkad kultur" tar ett mycket brett grepp om ämnet och belyser många olika aspekter av den omvälvning som pågår. Det handlar om kommunikationsvillkor, finansieringsmetoder, distributionsformer, maktförhållanden, rättighetsfrågor, subkulturer, fan-aktivitet med mera. Om våra möjligheter att värdera och cirkulera medietexter och därigenom forma vår mediemiljö och vår värld över huvud taget. Om vad vi egentligen åstadkommer med våra Tweets och YouTube-klipp. Och om vad Nollywood skulle kunna lära oss om Hollywood och tvärtom. Läsaren får en intressant inblick i de stora medieföretagens ofta motsägelsefulla strategier för att behålla sin hotade (men fortfarande på många sätt självklara) maktställning. Boken belyser också gräsrotsaktivismens på sina sätt lika motsägelsefulla existensvillkor, där förmågan att väcka uppmärksamhet kring en fråga inte nödvändigtvis motsvaras av en förmåga att hålla liv i frågan på längre sikt. "Spridbar media" är emellertid ingen polemisk partsinlaga, den varken svart- eller skönmålar sakernas nuvarande eller framtida tillstånd eller de olika medieaktörernas (tänkbara) motiv. Men på en punkt har de tre författarna ett tydligt ärende: de vill få oss att överge diverse förenklade (nyliberala) föreställningar om medierna fungerar och och istället börja reflektera över mediernas komplexitet och "spridbarhetens" betydelse i sammanhanget. Metaforer är ju sällan oskyldiga, de har alltid sitt historiska bagage och sina döda vinklar, tänk till exempel på "den osynliga handen" inom nationalekonomin. När det gäller mediediskussionen har från biologin hämtade begrepp som "viral" och "memer", menar de, haft ett stort och ofta skadligt inflytande. De vill istället etablera begreppet "spridbar media" och på allvar lyfta fram deltagarperspektivet. Vi måste ju inte vara passiva konsumenter, eller ens enbart konsumenter. Henry Jenkins är professor i kommunikation vid vid University of Southern California, Sam Ford är chef för digitala strategier vid Peppercomm Strategic Communications och Joshua Green är strateg vid Undercurrent, en byrå för digitala strategier i New York. Daidalos har av Henry Jenkins tidigare publicerat "Konvergenskulturen. Där gamla och nya medier kolliderar" (2008). Den nu aktuella boken utvecklar och fördjupar många av resonemangen i denna.