De berättelser av Selma Lagerlöf som står i centrum i den här avhandlingen kan beskrivas som hemsökta, inte bara genom att de gestaltar eller anspelar på det övernaturliga, utan också metoforiskt, på en strukturell, språklig och berättarteknisk nivå. "Karln. En julsägen" (1891), "De få [...]
Visa längre beskrivning