För att jag älskar dig

Bilden har etsat sig fast på min näthinna. Jag önskar få hålla den kvar för den påminner om det allra viktigaste. Vi sitter i bilen, du och jag. En helt vanlig dag. Jag har hämtat dig på skolan och nu sitter vi på parkeringen utanför matbutiken endast några minuter bort. Vi orkar näs [...]
Visa längre beskrivning

Bilden har etsat sig fast på min näthinna. Jag önskar få hålla den kvar för den påminner om det allra viktigaste. Vi sitter i bilen, du och jag. En helt vanlig dag. Jag har hämtat dig på skolan och nu sitter vi på parkeringen utanför matbutiken endast några minuter bort. Vi orkar nästan inte kliva ur och dröjer en stund. Vi lutar oss båda tungt tillbaka mot bilsätenas ryggar. Blickarna riktade mot fasadväggen framför oss. Rött tegel och en jättelik reklambild på det leende ägarparet. Jag har försiktigt frågat om hur din dag har varit, precis som jag alltid brukar. Som jag gör varje gång jag hämtar upp dig och jag hoppas innerligt att du skall svara okej. Just den här gången, när du svarar, suckar jag mjukt och tänker högt. Jag är glad och tacksam för att jag har tålamodet och lugnet. Du vänder dig mot mig. Jag känner hur du ser på mig när du frågar, ?Mamma, varför säger du Valle, Valle hela tiden?? Din röst är tillfreds och varm och den rör vid mig. Jag möter dina ögon och svarar, ?För att jag älskar dig!? Det är då som jag tveklöst inser vad allting handlar om. Om kärlek. Om att jag älskar dig av hela mitt hjärta, och jag kommer att orka. För att jag älskar dig är Reija Karjalainens debut, en mammas berättelse om en särskilt begåvad son. När sonen är nio år gammal pratar han plötsligt, utan föräldrarnas vetskap, obehindrat flytande engelska som om han inte hade gjort annat. För att jag älskar dig är en personlig och reflekterande skildring om ett liv med en särbegåvning.?När vårt livsöde blev förtydligat med ett namn, särbegåvning, hösten för två år sedan, saknade vi en sådan här bok. När jag året senare summerade våra turbulenta år i min ensamhet slog det mig att det är ett drama utöver det vanliga som utspelar sig. Att jag själv spelar en av huvudrollerna i mitt barns liv. Att jag rent av är skyldig att nedteckna den innan det är försent, glömt, kanske förträngt.?