Här vill inte hundar bo

Inga hundar i betongen när Anna Ehring skriver högläsningsbok

Allt Maria vill ha är en hund. Men mamma säger att hundar inte trivs bland höghus och asfalt. Ändå drömmer Maria: om en hund, om att mamma och pappa inte ska skilja sig och om en kompis.

Så när Ofelia b� [...]
Visa längre beskrivning

Inga hundar i betongen när Anna Ehring skriver högläsningsbok

Allt Maria vill ha är en hund. Men mamma säger att hundar inte trivs bland höghus och asfalt. Ändå drömmer Maria: om en hund, om att mamma och pappa inte ska skilja sig och om en kompis.

Så när Ofelia börjar på dagis blir Maria väldigt glad. Ofelia är inte yvig och busig utan en riktig prinsessflicka med gula sidenband i håret, en sådan som Maria önskar att hon var. Ibland. För Maria är en nog mer en sådan som det liksom blir lite tokigt för.

Det här året händer det mycket i Marias liv. Hon går ner sig i en gödselhög, tappar bort mamma i det stora varuhuset, målar lillsyrrans hår med nagellack och klämmer tummen i ytterdörren så att mamma skriker "Jag blir galen!". Och mitt i allt håller Maria benhårt fast i drömmen om en alldeles egen hund.

Efter Drakhjärtaserien är Anna Ehring tillbaka med klassisk högläsning av bästa sort. Här ger hon oss en kapitelbok där hon med barnets blick på världen skildrar hur det kan vara att vara sex år, med rädslor, lyckopirr och drömmar. 

"Det är ofta roligt och underfundigt. Samtidigt skriver Ehring med en strävhet som gör att hon aldrig hamnar i det klyschigt småbarnscharmiga. Inkännande och nyanserat gestaltar hon sin unga huvudpersons liv när föräldrarnas

skilsmässa ställer allt på sin spets. Tillsammans med Lotta Geffenblads uttrycksladdade och humoristiska illustrationer

blir det en mycket levande skildring. Ehring har en högt utvecklad förmåga att med några få ord ge tyngd åt händelser vuxna kan uppfatta som småsaker." Göteborgs-Posten

"Just att fånga och formulera hur ett så litet barn tänker och upplever är Anna Ehring väldigt bra på./.../mest av allt vill man veta hur det går för Maria för att hon är liten, sårbar och väldigt sympatisk." Sundsvalls Tidning