Snökristallens frusna skönhet

Baksidestexten:

"Nigalas och dr Rakovs längtan efter ett liv utan förtryck kastar dem, mot deras vilja, rakt in i kampen om herraväldet över Samhället. Den isolerade staden styrs med järnhand av kyrkan och för invånarna är livet i det hierarki [...]
Visa längre beskrivning

Baksidestexten:

"Nigalas och dr Rakovs längtan efter ett liv utan förtryck kastar dem, mot deras vilja, rakt in i kampen om herraväldet över Samhället. Den isolerade staden styrs med järnhand av kyrkan och för invånarna är livet i det hierarkiska Samhället lika hårt och kallt som de karga, ändlösa vidderna av is som omger staden.

Allt börjar på Sjukavdelningen där Nigala vakar över "De äldsta", ett gåtfullt folk som har legat i koma under århundraden sen den stora katastrofen ödelade världen och skapade en ny istid. Nigala känner djup samhörighet med dem, men det är när hon lär känna dr Rakov som hon får veta varför. I takt med att hemligheterna avslöjas uppdagas en annan verklighet. Är dr Rakov verkligen den han utger sig för att vara, eller är han lika falsk och manipulerande som prästerskapet?

I det konservativa Samhället finns inget utrymme för misstag och en felriktad lojalitet kan få ödesdigra följder. Kyrkans makt är stor och konvenanserna starka, oliktänkare går en grym död till mötes. Insatserna är höga, men varken Nigala eller dr Rakov har något val. Nu gäller det bara att spela spelet och överleva."

Om författaren:

Theres Amrén (1976) är född och uppvuxen i Skåne, Örkelljunga och bor i Eskilstuna med sin familj. Hon är utbildad biomedicinsk analytiker men är inte längre aktiv i yrket, istället arbetar hon nu som författare och konstnär. Snökristallens frusna skönhet är hennes debutroman och en av böckerna i serien Glaciärernas era.

Utdrag ur boken:

"Information var en kommersiell handelsvara och den kunde köpa många fördelar i Samhället, om den såldes på rätt sätt och till rätt person. Tanken att sälja information om Miraklet för att skada henne skulle aldrig korsa Vidas sinne, men nog var det lilla Miraklet ett hett skvaller alltid. Den som visste hade status och än viktigare än det, popularitet. Därmed inte sagt att man behövde tala om vad man visste, bara man hade informationen flockades öronen runt för att få lysa i glansen av den stjärnstatus skvallret förärades."

"Ingen av kvinnorna vågade kalla det för morgonkaffe, trots att den sammanföll i tid, med risk för att bli anklagade för att diskutera "viktiga saker", sådant som inga kvinnor hade med att göra. Istället hade de valt att kalla det för dess traditionella namn, förmiddagsfika, och det tycktes ingen ha ont av. Fika var ju fullkomligt ofarligt och harmlöst."

"En stilla kandelaber var det enda ting som prydde det överdådiga bordet, där de tända ljusen vajade i tystnad som om de knappt vågade röra sig inför denna mäktiga ansamlig av kyrkans män.
Han ställde sig på behörigt avstånd för att inte förnärma någon av översteprästerna. Det var det sista han önskade göra just nu. Själv ansåg han att han hade haft tillräckligt med erfarenhet av kyrkan för flera livstider framöver."