Furuhällboken

Furuhällboken, hembygdshistoria från Stråssa i Bergslagen

Boken beskriver på 320 sidor händelser i huset Furuhälls 100-åriga historia. Ägare och inneboendes vardagsliv, liksom deras härkomst och vidare öden redovisas. Totalt omfattar beskrivningen mer än tio familjer.

Furuh� [...]
Visa längre beskrivning

Furuhällboken, hembygdshistoria från Stråssa i Bergslagen

Boken beskriver på 320 sidor händelser i huset Furuhälls 100-åriga historia. Ägare och inneboendes vardagsliv, liksom deras härkomst och vidare öden redovisas. Totalt omfattar beskrivningen mer än tio familjer.

Furuhällboken är lättläst, då den innehåller över 500 bilder varav huvudparten är i färg. Den visar också hur man varsamt renoverar ett hus och återskapar dess ursprungliga prägel

Utdrag ur recension av Furuhällboken

Bo Källström och hans familj övertog år 2004 fastigheten Furuhäll i Stråssa i Lindesbergs kommun efter hans mor som då avlidit. Ett par år senare bestämde han sig för att skriva en bok om fastigheten och dess invånare sedan huset byggdes år 1909.

Resultatet blev en bok som ur många synpunkter är läsvärd. Man hinner vid läsningen bli fäst vid den gamla fastigheten, där Källström själv växte upp på 1940- och 50-talen. Den blev förra året 100 år gammal och är nu, efter en genomgripande renovering, fritidsbostad med morderna bekvämligheter för honom och hans familj och en plats för hans bröder och deras familjer att bli nostalgiska på.

För gör-det-själv-aren har boken mycket av intresse att ge i de avsnitt där författaren beskriver arbeten på huset som han själv och hans bröder utförde medan deras moder ännu levde och därefter han och hans fru utfört sedan huset blivit deras. Det är emellertid inte bara lösningar på byggnadstekniska, målnings-, el- och vvs-problem etcetera som presenteras. I ett par kapitel informeras läsaren under rubriken "Finns i Furuhäll" även om växter samt djur och insekter, med ofta mycket vackra och vältagna fotografier som illustrationer.

Vad jag vid läsningen först och främst gripits av är den berättarglädje med vilken Källström verkar ha gått till verket och som varit vägledande för honom: "Det här måste jag också berätta! Det här måste jag också visa bilder på!"

Stockholm i november 2010

Bo Torekull