Men det här är det väl dumt att slänga?

Den här boken handlar om Marcus Grahn.
Den är lämpligt nog skriven av densamma.
Den börjar i oktober 2005.
Den slutar i december 2008.
Den handlar om att vara ensam, tillsammans, ung och äldre, barn, förälder, latent död och levande.
Den består av sextio illustrerad [...]
Visa längre beskrivning

Den här boken handlar om Marcus Grahn.
Den är lämpligt nog skriven av densamma.
Den börjar i oktober 2005.
Den slutar i december 2008.
Den handlar om att vara ensam, tillsammans, ung och äldre, barn, förälder, latent död och levande.
Den består av sextio illustrerade kapitel som i en tidning skulle ha kallats krönikor.
Detta vet man för att de tidigare publicerats i en tidning.

Marcus Grahn är född 1984. Sedan april 2005 har han krönikerat varje fredag i Värmlands Folkblad. I maj 2008 romandebuterade han med Picasso valde också Kristinehamn (Albert Bonniers Förlag). Så här skrev folk då:

"Han fångar exakt en viss sorts lantishumor där bland biljardhallar och raggaråk." (Aftonbladet)
"... han har humor och är stilistiskt lekfull." (Expressen)
"Det är en sällsynt bra debut!" (Ystads Allehanda)
"En charmig hyllning till det lilla livet." Helsingborgs Dagblad