Det enda som kryper uppåt är tandköttet

Det enda som kryper uppåt är tandköttet - just så är det faktiskt för kvinnor 50+. Tyngdlagen tar ut sin rätt, allt sjunker, allt utom tandköttet.

Den här bokens 24 betraktelser på vardagslivet hjälper dig att skratta åt eländet istället för att gråta, och att upptäcka all [...]
Visa längre beskrivning

Det enda som kryper uppåt är tandköttet - just så är det faktiskt för kvinnor 50+. Tyngdlagen tar ut sin rätt, allt sjunker, allt utom tandköttet.

Den här bokens 24 betraktelser på vardagslivet hjälper dig att skratta åt eländet istället för att gråta, och att upptäcka all styrka och järklaranamma som finns där under ytan.

Ur "Därför heter det turtle neck"
--- Men när blicken mötte polokragens övre del nästan dog jag av skräck. Polokragen var så snäv att den pressade upp allt det där skinnet på halsen som förut passade så precis på mig, men som numera ändrat fason och liksom inte längre riktigt sitter fast, utan istället rör på sig när det får en chans. I den nyinköpta polon pressades alltihop upp och la sig i de mest märkliga korvar ovanför kragen. Det såg precis ut som halsen på en sköldpadda. Veck efter veck efter veck i en aldrig sinande mängd. Som kronan på verket hängde åtminstone tre hakor och dinglade där det vanligtvis bara finns en.
Om jag sträckte på halsen och såg ut som om jag hade för vana att alltid beskåda senaste nytt på stjärnhimlen, så såg det riktigt bra ut. Men så fort huvudet närmade sig ett mer naturligt förhållande till kroppen och livet, så var likheten med en sköldpadda övertydlig.

Ur ?Det enda som kryper uppåt är tandköttet?
7 000 spänn? För en kola?
För en gångs skull tappade jag talförmågan. Det ska mycket till för det, ska du veta. Men nu satt jag där och stirrade tomt framför mig. I tankarna flög Greklandsresan sin kos. Jag skulle aldrig klara både den och en ofrivillig utgift på 7 000 kronor under ett och samma år.
Fanns det inget sätt att komma undan? Kunde jag ingå i ett forskningsprojekt? Kunde jag arbeta av kostnaden genom att komma och städa tre gånger i veckan i några månader? Kunde jag knäppa med fingrarna och bara försvinna ur situationen? Nej, nej och åter nej. Har man syndat ska man lida. Man stoppar inte in en stor, rund, perfekt seg lakritskola i munnen ostraffat. Då går nämligen en kindtand sönder. Spricker långt ner i roten. Då gör det ont, så ont att det inte går att förtränga. Så ont att inte ens dubbel dos smärtstillande tabletter gör någon som helst nytta.
Efter ett dygn gav jag upp och ringde tandläkaren. Han är världens bäste tandläkare. Dessutom så snygg, så vore det inte för att han är tandläkare så skulle jag gärna göra mig ärende hos honom flera gånger i månaden bara för att få titta på honom en stund. När han ler finns det inget annat än utgifter att vara rädd för. Och när hans underbara sköterska ler och frågar hur livet är önskar jag att hon jobbade på ICA istället. Då skulle jag få träffa åtminstone henne flera gånger i veckan.

Ur "Hängbröst"
Men herregud. DÄR ska de ju inte sitta? Plötsligt ser jag det bara: brösten hänger. Inte nog med det, de hänger på fel höjd också. Dags för 50-örestestet: fram med en 50-öring, in med den under ena bröstet. Inte sjutton trillar den ner. Märkligt. Det har den ju alltid gjort förut. Snabb test med 50-öringen under andra bröstet. Nej, det sitter fast där också. Jaha, då har har juryn sin dom klar: jag har fått hängbröst.
Nu gäller det att analysera. Vad har jag gjort för fel genom livet för att behöva uppleva detta rysansvärda? Misskött min kropp? Nej jag har alltid varit hyfsat flitig med någon form av motion. Smort in brösten med lotions av olika slag har jag också alltid gjort. Slarvat med BH då? Nej, inte det heller. Att jag sliter den av mig så fort jag kommer hem är väl en annan sak. Både barnen och sambon är numera skickliga på att skanna hemmet efter min avslängda BH och reptilsnabbt trycka en kudde över den eller stoppa den i fickan när de har någon kompis med sig hem.