OSKE och den långa sommaren

Alla hittar en plats att sätta sig på. Sädsäckarna är mjuka och sköna att borra ned rumpan i. Det råder en spänd väntan och det är alldeles knäpp tyst på det stora magasinet. Så rasslar det till längst bort, bakom den största sädbingen.

- Ser ni den? Det är Agge med en i [...]
Visa längre beskrivning

Alla hittar en plats att sätta sig på. Sädsäckarna är mjuka och sköna att borra ned rumpan i. Det råder en spänd väntan och det är alldeles knäpp tyst på det stora magasinet. Så rasslar det till längst bort, bakom den största sädbingen.

- Ser ni den? Det är Agge med en ivrigt viskande röst.

- Den är jättestor!

- Ser ni den långa, tjocka, kala och skorviga svansen? viskar Oske och nyper Sigge i armen.

- Den kryper sakta upp på bjälken. Titta! Den kommer hasande häråt utmed takkanten. Stå stilla! Schhhh!

Erik viskar lugnt samtidigt som han höjer på luftgevärspipan. Pang!

- Jag fick den!

I samma stund har Ture rusat fram och konstaterar att råttan är stendöd. Han tar den i svansen och viftar med den mot gänget. Sen lägger han den i trappan.

- Fy katten vilken fuling!

- Lugna er! Det kommer en till! Den tar jag!

Gunnar höjer snabbt på sitt gevär och diabolokulan träffar sitt mål.

Agge och Sigge får hålla i luftgevären medan Gunnar och Erik synar det nya jaktbytet.

- Det var en leding den här också! De skorviga svansarna är riktigt äckliga! utbrister Gunnar och lägger den bredvid den andra i trappan. Vi slänger dem på gödselstan sen. Så plötsligt får Oske se hur två råttor sakta tar sig uppför bjälken närmast Ture..

Friheten som barnen hade, trots alla sysslor, gav dem känslan av att "all tid alltid fanns". Det fanns mycket som var farligt, men det gick alltid att ta sig runt på något sätt. Det stora människomyller som fanns då, där alla, på gott och ont, visste allt om alla, var verkligen ett skyddsnät.

Här lär sig den unga generationen inför det egna vuxna livet. Mitt i vardagsslitet, tillsammans med de vuxna omkring sig, hittar de värmen och innerligheten, omtänksamheten och medmänskligheten.

BrittMarie Konradsson tar oss tillbaka till början av 50-talet, med andra delen av serien om flickan Oske och hennes liv på den lilla gården i sydöstra Småland. Boken skildrar på ett levande sätt hur livet kunde te sig, med hårt slit i svett, kyla och smuts, men också glädjeämnena både i arbetet och de små sakerna i livet. Sammanhållningen människor emellan skiljer sig markant från dagens fjärmande mentalitet.