"Vi har nästan blivit för bra"

Denna avhandling handlar om hur lärare i förskolan samtalar om förskolan som pedagogisk praktik. Syftet med studien är att beskriva och analysera lärares konstruktion av mening och vardagskunskap genom att lyfta fram innehåll, teman och kommunikativa resurser som framträder i lärarnas samtal [...]
Visa längre beskrivning

Denna avhandling handlar om hur lärare i förskolan samtalar om förskolan som pedagogisk praktik. Syftet med studien är att beskriva och analysera lärares konstruktion av mening och vardagskunskap genom att lyfta fram innehåll, teman och kommunikativa resurser som framträder i lärarnas samtal om vardagsarbetet i förskolan.

Avhandlingen tar sin utgångspunkt i teorin om sociala representationer. Sju grupper med sammanlagt 45 lärare har deltagit i fokusgruppsamtal där de har diskuterat och reflekterat kring förskolan som pedagogisk praktik. Som stöd för denna diskussion har deltagarna haft ett stimulusmaterial som syftade till att stimulera till fortsatt diskussion.

Resultatet visar på förskolans komplexitet där social representation av förskolan framstår som ambivalent och i viss mån t.o.m. motsägelsefull. Lärarna ger uttryck för två, sinsemellan olika, sociala representationer av förskolan som pedagogisk praktik: Förskolan som en plats för alla och Förskolan som en plats för några. Analysen visar att dessa båda representationer innefattar skilda representationer av barn och barns kompetenser, lärarens yrkesroll samt förskolans roll i samhället. Kommunikativa resurser som framträder i processen när deltagarna förankrar och gemensamt formulerar en kollektiv förståelse är: Att göra jämförelser, Att hänvisa till egen erfarenhet och Att använda sig av röster och citat.

Studien bidrar till en fördjupad förståelse för den komplexa och dynamiska kunskap som involverar lärarens konstruktion av mening beträffande förskolan som pedagogisk praktik. Teorin om sociala representationer möjliggör analys och beskrivning av denna komplexitet.