Aggressionsbrottet i svensk rätt och svensk straffrättslig domsrätt. SOU 2018:87 : Slutbetänkande från Aggressionsbrottsutredningen (Ju 2017:13)

Genom Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen inrättades Internationella brottmålsdomstolen (ICC) som en permanent institution för lagföring av enskilda för de allvarligaste internationella brotten.

Av artikel 5 i Romstadgan framgår att ICC har jurisdiktion över brotten fol [...]
Visa längre beskrivning

Genom Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen inrättades Internationella brottmålsdomstolen (ICC) som en permanent institution för lagföring av enskilda för de allvarligaste internationella brotten.

Av artikel 5 i Romstadgan framgår att ICC har jurisdiktion över brotten folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och aggressionsbrott. Romstadgans ursprungliga lydelse innehöll en definition av de tre förstnämnda brotten, medan aggressionsbrottet inte definierades i stadgan när den antogs. Vid Kampalakonferensen (översynskonferens i Kampala i juni 2010 (Kampalaändringarna)), antogs de stadgeändringar som var nödvändiga för att ICC ska kunna döma över aggressionsbrottet.

Utredningen föreslår att Sverige bör kriminalisera aggressionsbrottet. Som utgångspunkt för bedömningen har legat att Sverige, som part i Romstadgan, åtagit sig att verka för att de målsättningar som ligger bakom stadgan ska kunna uppnås, däribland den grundläggande folkrättsliga normen att stater inte får inleda angrepp mot andra stater.

Särskild utredare: Carl Henrik Ehrenkrona