Om oskuldspresumtionen och rätten att närvara vid rättegången. SOU 2017:17. Genomförande av EU:s oskuldspresumtionsdirektiv : Delbetänkande från Utredningen om vissa straffprocessuella frågor

Utredningen analyserar hur svensk rätt förhåller sig till EU-direktivet om oskuldspresumtionen och rätten att närvara vid sin egen rättegång och föreslår förändringar som krävs för att genomföra direktivet i svensk rätt.

Rätten till en rättvis rättegång är av fundamental b [...]
Visa längre beskrivning

Utredningen analyserar hur svensk rätt förhåller sig till EU-direktivet om oskuldspresumtionen och rätten att närvara vid sin egen rättegång och föreslår förändringar som krävs för att genomföra direktivet i svensk rätt.

Rätten till en rättvis rättegång är av fundamental betydelse. Den garanteras inte minst genom artikel 6 i Europakonventionen. Två viktiga hörnstenar i rätten till en rättvis rättegång är oskuldspresumtionen och rätten att närvara vid sin rättegång. Oskuldspresumtionen innebär att var och en som är misstänkt eller tilltalad för brott ska betraktas som oskyldig till dess skulden fastställts enligt lag. Rätten att närvara vid sin egen rättegång är en viktig förutsättning för att den misstänkte eller tilltalade ska kunna ta tillvara sin rätt och lägga fram sitt försvar med mera.

Samtliga EU:s medlemsstater, inklusive Sverige, har antagit Europakonventionen. Rätten till en rättvis rättegång ska således upprätthållas inom hela unionen. Medlemsstaterna är också bundna av EU:s så kallade rättighetsstadga som också omfattar garantier för misstänkta och tilltalade. Sedan flera år tillbaka arbetar dock EU aktivt med att ytterligare stärka rätten till en rättvis rättegång inom medlemsstaterna.

Särskild utredare: Charlotte Brokelind