Tidens larm

Poetiskt och drabbande om musikgeniet Sjostakovitj

En man i trettioårsåldern väntar med väskan packad i trapphuset till sin lägenhet. Det är en natt i maj 1937. Mannen är Dmitrij Sjostakovitj, den store kompositören, och han väntar på att bli bortförd till Stora huset, maktens hög [...]
Visa längre beskrivning

Poetiskt och drabbande om musikgeniet Sjostakovitj

En man i trettioårsåldern väntar med väskan packad i trapphuset till sin lägenhet. Det är en natt i maj 1937. Mannen är Dmitrij Sjostakovitj, den store kompositören, och han väntar på att bli bortförd till Stora huset, maktens högkvarter i Leningrad. Han vet att mycket få återvänder därifrån.

Sjostakovitj (1906?1975) levde hela sitt liv i Sovjetunionen och fick uppleva såväl Lenins och Stalins envälde som Chrusjtjovs så kallade töväder. I romanen Tidens larm tecknas ett på samma gång ömsint och oförsonligt porträtt av en människa som i sin kamp för överlevnad och konstnärlig integritet tvingas utstå en surrealistisk tillvaro.

Han pressas till att offentligt fördöma förebilden Stravinskij. Hans ?formalistiska? musik förbjuds att spelas i hemlandet, och när den långt senare tillåts igen får han höra att något förbud aldrig har existerat. Ena dagen uppburen och hyllad av Partiet, nästa dag en persona non grata som fruktar för sitt och sina närmastes liv. Frågan är vad som är att föredra.

Julian Barnes har skrivit en storslagen roman i det lilla formatet, en poetisk och drabbande berättelse om konstnärens tröstlösa situation under diktaturens nyckfulla förtryck.
?I likhet med alla stora romaner ? och tro inget annat, det här är en stor roman, Barnes mästerverk ? framkallar här små och intima detaljer de stora frågorna: om maktens påverkan på konsten, om modets och motståndskraftens gränser (?) I en tunn bok lyckas Barnes skildra vidden av ett helt liv. (?) Det här är en djupt berörande roman, ett förtätat mästerverk som utforskar en mans livslånga samvetskamp och kamp för konsten, mot diktaturens outhärdliga påtryckningar.?
The Observer