Riddaren av de sju konungarikena

Tiden är 90 år före "Kampen om järntronen", första boken i Sagan om is och eld, och än sitter huset Targaryen på järntronen, Aerys I Targaryen är kung och lord Brynden Flod, som är oäkta son till Aegon IV, är hans hand. Ett visst lugn råder i de sju konungarikena efter striden vid Rödg [...]
Visa längre beskrivning

Tiden är 90 år före "Kampen om järntronen", första boken i Sagan om is och eld, och än sitter huset Targaryen på järntronen, Aerys I Targaryen är kung och lord Brynden Flod, som är oäkta son till Aegon IV, är hans hand. Ett visst lugn råder i de sju konungarikena efter striden vid Rödgräsfältet och Daemon Svartfyrs misslyckade uppror. Men kampen har bara börjat mellan oäkta och äkta söner inom drakens dynasti.

Den sjuttonårige Dunk är ser Arlans väpnare. Dunk är över två meter lång, bredaxlad och stark, men inte så begåvad å huvudets vägnar. Han härstammar från Loppsänkan och kan inte läsa och skriva. Dock har ser Arlan lärt honom vapenkonst och höviskt uppträdande samt dubbat honom till riddare.

När ser Arlan dör får Dunk ta över hans hästar, ringbrynja, långsvärd, dolk och sköld samt lite silverpengar. Dunk kallar sig ser Duncan den store och bege sig till Askvadet för att delta i en tornering.

På ett värdshus stöter Dunk på en pojke med rakat huvud och violblå ögon, åtta nio år gammal, som absolut vill bli hans väpnare. Till en början är Dunk ointresserad men pojken gör sig nyttig och till slut faller Dunk till föga. Pojken som kallar sig Egg är inte den simpla värdshuspojke som Dunk först trodde utan han är klipsk, har bildning och en ingående kännedom om de olika adelshusen. När Dunk av en slump hamnar i konflikt med prinsarna av huset Targaryen, visar sig Egg vara en oumbärlig vapendragare.

I tre kortromaner får vi följa Dunks och Eggs äventyr i de sju konungarikena.

"Jag är helt såld på historierna om Dunk, en kringresande fattig riddare, och hans väpnare Egg... Den annars så mordlystne Martin har lagt band på sig och förpassar inte lika kallsinnigt spännande romanfigurer till graven i förtid och framförallt är det befriande att slippa följa 18 karaktärer parallellt, som i senaste delen." Kollega