Klara Andersson, hästägare

Innan rädslan hinner ta över helt trycker jag beslutsamt hälarna mot Stars sidor. Om jag ska dö ska jag åtminstone göra det med hedern i behåll. Jag är helt enkelt tvungen att visa pappa att Star är en bra häst.

Grästuvorna virvlar förbi under oss. Varv efter varv flänger vi [...]
Visa längre beskrivning

Innan rädslan hinner ta över helt trycker jag beslutsamt hälarna mot Stars sidor. Om jag ska dö ska jag åtminstone göra det med hedern i behåll. Jag är helt enkelt tvungen att visa pappa att Star är en bra häst.

Grästuvorna virvlar förbi under oss. Varv efter varv flänger vi runt i hagen. Tyglarna flaxar och jag klamrar mig fast i manen. Pappa förstår inte vad som pågår. För honom är en bra häst en snabb häst och en bra ryttare är någon som kan sitta kvar i sadeln när det går fort.

Vi visslar förbi grinden och där står pappa och gapar av förvåning medan mamma ser skräckslagen ut.

- Vad duktig du är, Klara! ropar pappa förtjust och applåderar.

- Vad tycker du om mitt hästköp nu då? frågar mamma och ser triumferande på honom.