Kriget vid världens ände

"En fullgången historisk roman, myllrande av människoöden och spännande händelser. Författaren har som sin strävan att tävla med den klassiska äventyrsromanen men med ett noga studerat verklighetsunderlag som bas. Det är rikedomen på människoöden och dramatiska scener som ger boken dess [...]
Visa längre beskrivning

"En fullgången historisk roman, myllrande av människoöden och spännande händelser. Författaren har som sin strävan att tävla med den klassiska äventyrsromanen men med ett noga studerat verklighetsunderlag som bas. Det är rikedomen på människoöden och dramatiska scener som ger boken dess ovanliga bredd och kraft."

Artur Lundkvist, Svenska Dagbladet

1902, samma år som Joseph Conrad utkom med Mörkrets hjärta, utkom ett skakande vittnesbörd av den brasilianske journalisten och författaren Euclides da Cunha. Bokens titel var Os Sertões (Markerna brinna, sv. övers. 1946) och den skildrade den blodiga massaker som ägt rum i slutet av 1800-talet i nordöstra Brasilien då den religiösa stadsstaten Canudos krossades.

Mario Vargas Llosas roman Kriget vid världens ände från 1981 skildrar också massakern i Canudos och Llosa har sagt att den är hans egen motsvarighet till Krig och fred. Llosa inte bara skildrar massakern utan han har även använt Euclides da Cunha som en av romanens huvudpersoner och tillägnat honom sin roman.

Ursprunget till da Cunhas och Vargas Llosas verk står att finna i Antonio Maciel, Rådgivaren, O Conselheiro, kallad. Denne var en väckelsepredikant som i Sertao i slutet av 1800-talet grundade en utopisk stadsstat, Canudos. Till Canudos strömmade en stor fattiga lantarbetare från städernas slum som i Maciel såg en ny Messias som skulle befria dem ur fattigdomen i sitt kristna, jämlika samhälle. Maciels starka karismatiska dragningskraft och hans upproriska, religiösa profetior gjorde honom genast till en av den nyligen utropade brasilianska republikens främsta fiender. I omgångar sändes regeringstrupper för att kväsa sektens medlemmar men dessa bjöd hårt motstånd. Till slut sände regeringen in en armé som till större delen bestod av ett gäng förhärdade legoknektar som utplånade hela stadsstaten Canudos, 5 000 människor brutalt slaktades.

I Vargas Llosas roman återberättas det dramatiska händelseförloppet under ett samtal mellan den ditreste reportern da Cunha och den rojalistiske baron, på vars marker Canudosanhängarna byggt sin stad.