Titta inte bakåt!

"Hallå! Finns det fler än jag som tvivlar? Som tycker att självförhärligande och nostalgi blir smetigt i längden? Kvinna, misantrop 20+, söker likasinnade. Eller vänta, stryk det. Jag söker ingen."

Sabina (om det verkligen är hennes namn) behöver ingen, och tror inte på något. H [...]
Visa längre beskrivning

"Hallå! Finns det fler än jag som tvivlar? Som tycker att självförhärligande och nostalgi blir smetigt i längden? Kvinna, misantrop 20+, söker likasinnade. Eller vänta, stryk det. Jag söker ingen."

Sabina (om det verkligen är hennes namn) behöver ingen, och tror inte på något. Hennes steg leder ändå ofrånkomligen till ett möte med en äldre man som bär på en hemlighet. Eller åtminstone tycks så vara fallet när hon hittar en massa brev i hans lägenhet. Brev som skulle kunna vara ett manuskript, skrivna av mannen eller av någon som en gång stod honom väldigt nära.

I manuskriptet får vi följa en viss Aleksander Petrov. En rädd man med skrivardrömmar. Tillsammans med sin bästa vän Jimi, som tagit sitt namn efter Jimi Dean, och den alltigenom illa omtyckta Kackerlackan rymmer Aleksander från det kommunistiska Bulgarien i hopp om att ta sig till US of A, drömmarnas land, där alla får ha snygga texaskis på sig och dansa med blonda glada tjejer. Efter arresteringar, rymningar och olyckliga kärleksaffärer hamnar de i Rom mitt under studentupproren. Där prövas deras vänskap och värderingar i grunden.

Men deras vägar skiljs åt på ett avgörande sätt. Och genom livets alla små överraskningar möts de igen genom en kvinna 20+ i Stockholm som tvivlar och som tycker att självförhärligande och nostalgi blir smetigt i längden. Människor ur två generationer som på pappret har väldigt lite gemensamt visar sig vara närmare varandra än man kunde tro. Dessutom har världens fjärde hjärttransplantation något med saken att göra. Ty hjärtat har en märklig förmåga att kunna byta plats, bara man väl lyckas få korn på exakt var det sitter.

I Titta inte bakåt! undersöks begrepp som identitet, hopp kontra hopplöshet, nostalgi, och om en människa verkligen är samma människa livet igenom, och om inte, var går i så fall gränsen till bedrägeri.