Inte bara bio

"Här sitter jag dagarna i ända och skriver memoarer. Det är ett märkvärdigt äventyr, man sjunker djupt ner i det förflutnas grotta och glömmer alldeles världen omkring sig. På ytan hittar man ju de stora dragen i sin historia: jobb, vardagsliv, resor."

"Men där nere i halvmör [...]
Visa längre beskrivning

"Här sitter jag dagarna i ända och skriver memoarer. Det är ett märkvärdigt äventyr, man sjunker djupt ner i det förflutnas grotta och glömmer alldeles världen omkring sig. På ytan hittar man ju de stora dragen i sin historia: jobb, vardagsliv, resor."

"Men där nere i halvmörkret blir man arkeolog och hittar fragment och splitter. De kan bli svåra att begripa, men när man tar upp dem i ljuset och ser dem i sammanhang blir de meningsfulla.

Likadant är det med självbilden. Den klassiska frågan 'vem är jag egentligen' dyker upp och bilden skiftar i olika belysningar. Det är som att kopiera fotografiska bilder - först anar man konturerna svagt, sedan klarnar de. Men så ser man en ny bild i ett annat ljus och allt är annorlunda.

Jag gick på bio första gången när jag var fem år och började med Tre små grisar och Helan och Halvan. Sedan har det fortsatt med växlande intensitet. Jag skulle uppskatta det till 15 000 filmbesök på 75 år. Men var lugn, jag kommer inte att berätta om alla i min bok.

Efterhand växte sig filmintresset starkare och jag efterträdde Gunnar Oldin som filmkrönikör 1963 och höll på till 1981. Sedan fortsatte jag i Nyhetsmorgon fram till 2006.

Jag berättar både om film och människor; både svenskar, som Ingmar Bergman, Harry Schein, Ernst-Hugo Järegård; och utländska storheter som Lauren Bacall, Catherine Deneuve, Luis Bunuel, Buster Keaton, Clint Eastwood, Roger Moore, Lauren Bacall, Woody Allen, Jean Luc Godard och många många andra. Många av intervjuerna gjordes på filmfestivaler världen över, för jag har varit en flitig festivaljär - fyrtio gånger var jag i Cannes, tjugo gånger i Venedig. Det blev också visiter till mer exotiska filmfestivaler och reportageresor till Hollywood, New York, Rom, Tokyo, Hongkong och viktiga filmstäder.

Allt som allt har det blivit en händelserik livsresa och det är roligt att berätta om den. Mina memoarer handlar mest om film, resor och arbete men också om uppväxt och privatliv med barn, barnbarn, skilsmässa och ett långt lyckligt äktenskap som fortfarande står i full blom."

Nils Petter