Den siste greken

Möt Jannis Georgiades - leende, muskulös och med Robert-Mitchum-grop i hakan. En vinterdag 1967 kliver han in på den kirurgiska mottagningen i Kristianstad, och blir kvar i Sverige.

   Vi får träffa honom som plattfotad son och drömsk herde, som byggherre, make och far, men äv [...]
Visa längre beskrivning

Möt Jannis Georgiades - leende, muskulös och med Robert-Mitchum-grop i hakan. En vinterdag 1967 kliver han in på den kirurgiska mottagningen i Kristianstad, och blir kvar i Sverige.

   Vi får träffa honom som plattfotad son och drömsk herde, som byggherre, make och far, men även som bilist på E70 utanför Zagreb en blytung novembereftermiddag. Han visar sig spela krocket som en (halv) gud och veta det mesta om vatten i dess olika former.

   Bakom porträttet står den fiktive berättaren Kostas Kezdoglou. I ett hundratal tablåer redogör han för den grekiska diasporan från branden i Smyrna 1922 till 60-talets gästarbetare.

   Men varför skriver han på registerkort? Och varför en biografi över vännen Jannis?

Den siste greken visar sig vara en berättelse om kärlek, vänskap och svek. Och förstås om greker som alltid är "goda för en överraskning i sista sekunden"...

Aris Fioretos nya roman porträtterar en människa som anser sig bestå av andra människor. Det har blivit en gripande skildring av migrationens lycka och förbannelse, om löften, längtan och sparvars vingdarr. Kort sagt: en roman om äventyrliga hjärtan.

Pressröster:

"Aris Fioretos skriver med en ironisk lust som gör det till en fröjd att läsa hans nya roman."

Magnus Eriksson, SvD

"Jag har blivit djupt berörd utan att märka det. Den siste greken glider ner som en läcker, mörkt lackerad pastill."

Per Wirtén, Expressen

"Låt mig genast säga att Den siste greken är en fantastisk roman, mångskiktad, underhållande och gripande. En vemodigt skimrande traktat om kärlekens irrvägar, sorger och skönhet och om den skavande hemlängtan som bara den som lämnat allt bakom sig kan känna. Aris Fioretos låter språket och fiktionen dansa och snurra och får åtminstone den här läsaren att jubla inför alla underfundiga formuleringar, omtumlande tankegångar och krockande tidsskikt."

Eva Johansson, Dagens Nyheter