Ejdervita

Läget är -- som alltid hos Eva Kristina Olsson -- mättat av katastrof: mänskligt-existentiellt-biologiskt-ekologiskt-könsmässigt-socialt-politiskt-universellt. Och i detta redan hopplösa läge vrider sig orden, begreppen, tingen i förtvivlade förvandlingar i hopp om att nå någonting, någ [...]
Visa längre beskrivning

Läget är -- som alltid hos Eva Kristina Olsson -- mättat av katastrof: mänskligt-existentiellt-biologiskt-ekologiskt-könsmässigt-socialt-politiskt-universellt. Och i detta redan hopplösa läge vrider sig orden, begreppen, tingen i förtvivlade förvandlingar i hopp om att nå någonting, någonstans. Ejdervita, en sorgesång, vittnar om den pågående apokalypsen. Vi föds inte längre
vi förs in
i en begränsning
där vår avkomma
är hans begränsning
i ögat

"Olsson skriver underskönt politiskt om det djuriskt mellanmänskliga och människans förhållande till materien. (...) Om kvinnor kan dubbas till genier i vår nuvarande, manliga kanoniseringsordning, så borde Olsson stå mycket högre på tunga listan än hon hittills har gjort. Hon håller på med en egen poetisk revolution i det tysta." (Aase Berg, Expressen)