Oceanen

Göran Sonnevi ger ut en ny stor diktsamling, Oceanen, som i sin form, sin flödande rikedom och komplexitet anknyter till Mozarts Tredje Hjärna som kom 1996. Han gav senast ut Klangernas bok, 1998. Oceanen är en livsberättelse om en fars plötsliga död, om vänner som gått bort, om det som ske [...]
Visa längre beskrivning

Göran Sonnevi ger ut en ny stor diktsamling, Oceanen, som i sin form, sin flödande rikedom och komplexitet anknyter till Mozarts Tredje Hjärna som kom 1996. Han gav senast ut Klangernas bok, 1998. Oceanen är en livsberättelse om en fars plötsliga död, om vänner som gått bort, om det som sker i världen runt omkring oss, men också om naturen och kärleken.

Det jag ser är inte livets skörhet Utan dess

absurda avklippande, nästan mitt i en mening

Det är den absoluta cesuren Lika stor för

varje Det finns ingen hierarki, ingen skillnad

Detta är tiden Den kontinuerliga integrationen

av döden Det som sedan finns är alltid

livet Så länge någon lever Kanske också där-

efter Om det kan vi ingenting veta Vad vet jag

om livet, döden Det kan man fråga Men jag får

oupphörligt svaret Det är det som är

mysteriet Jag ser en människa dö En av

vännerna Det är förödelsens stund Det är

fullkomligt klart Och sedan inte mera

Jag är hos de levande I kärlekens existens