Trilogi : dikter

Och stjärnan slipas ner som en hörselsten

tiden mattas av, ljusåren långsammare än ljuset

lossnar mineraler blandas med sanden

mörka ränder över de ljusa, stava rätt

denna stora himlakropp med uddar av titan

högt uppe strålande granat [...]
Visa längre beskrivning

Och stjärnan slipas ner som en hörselsten

tiden mattas av, ljusåren långsammare än ljuset

lossnar mineraler blandas med sanden

mörka ränder över de ljusa, stava rätt

denna stora himlakropp med uddar av titan

högt uppe strålande granat, ljuda t:et

i Stern tierna star, deras stoft

över jorden faller deras stjernestøv.



2004 gav Tuija Nieminen Kristofersson ut diktsamlingen Någon gång regn i Ngorongoro, tänkt som första delen i en trilogi. Nu finns den tillsammans med två nyskrivna samlingar i ett band, som tydligt presenterar denna förvandlingarnas poet och hennes diktuniversum. Kustlandet, sanden och havet är återkommande fond genom alla tre samlingarna, där hennes associationer och ordlekar skapar ständigt nya sammanhang och förbindelser mellan människan och naturen, historien och nuet, mikro- och makrokosmos.