Transportflotte Speer

Våren 1942 lägger en sliten galeas ut från Kapellviken i Lumparland för att ta sig över krigshärjade farvatten bort till det mest skoningslösa av alla hav. Nordatlantens och Norra ishavets stormar gör väldiga flottstyrkor upp om herraväldet över Andra Världskrigets viktigaste transportle [...]
Visa längre beskrivning

Våren 1942 lägger en sliten galeas ut från Kapellviken i Lumparland för att ta sig över krigshärjade farvatten bort till det mest skoningslösa av alla hav. Nordatlantens och Norra ishavets stormar gör väldiga flottstyrkor upp om herraväldet över Andra Världskrigets viktigaste transportleder och i Norges hamnar regerar Tredje Rikets trupper. Fyrarna är släckta och genom den långa polarnatten seglar man i ljuset från norrsken och krevader. Norges långa klippiga kust är nu pinad av både krig och storm, men den erbjuder en sista möjlighet för finländska östersjöseglare att tjäna sitt leverbröd. Cirka etthundratrettio finländska fartyg stävade dit och besättningarna mötte hårda öden bland minor, torpeder och bomber.. Många hamnade i koncentrationsläger. Men bland överlevande från detta utländska proletariet inom Transportflotte Speer kom den norska kusten ibland att benämnas guldkusten. Här berättas om ålandsgaleasen Britas seglats under polstjärnan och om hur en sextonårig flicka en dag vid ishavets rand kom att berika krigets och sjöfartens genommanliga värld. Samt om hur dessa åländska sjöfarares affärer kan ha påverkat världskrigets utgång. "Att förstöra Tirpitz är det största som kan göras till havs. Inget annat mål kan jämföras. Hela krigets strategi handlar om det här fartyget" (Winston Churchill)