Till Finlands räddning och Sveriges

När Svenska Brigaden på skärtorsdagen 1918 stormade mot det röda Tammerfors var det första gången på över 100 år som en svensk trupp gick ut i strid. Vid slutet av Finlands korta inbördeskrig 1918 hade ca 800 rikssvenskar frivilligt anslutit sig till den vita sidan. Officerare och speciali [...]
Visa längre beskrivning

När Svenska Brigaden på skärtorsdagen 1918 stormade mot det röda Tammerfors var det första gången på över 100 år som en svensk trupp gick ut i strid. Vid slutet av Finlands korta inbördeskrig 1918 hade ca 800 rikssvenskar frivilligt anslutit sig till den vita sidan. Officerare och specialister fördelades på olika förband i den vita armén, medan fleratlet samlades i en egen trupp: Svenska Brigaden. Värvningen var aktiv och fastän bara en mindre del hann ut i själva kriget, var det ändå åtskilliga som stupade vid Tammerfors. I den erövrade staden fick rikssvenskarna olika bevakningsuppdrag, även av de röda fångarna av vilka många avrättades. Åtminstone enskilda svenskar deltog i exekutionerna.

Hatpropagandan florerade fritt och klasskrigets verkningar spillde också över till Sverige. Medan de stupade ärades med sorgehögtid i Stockholms storkyrka i närvaro av kungahuset, var det många andra som inte välkomnades särkilt varmt i sina hemtrakter. Många var vanliga arbetare som hade tagit värvning helt enkelt för att undvika arbetslösheten, eller för att de sökt äventyret. De betraktades nu som "svartgardister" och som klassförrädare som svartlistades (ända till 1939) av fackföreningsrörelsen. De tvingades även göra offentlig avbön om de ville behålla sina jobb.