Vilmas vilda hår

"En alldeles vanlig dag kom Vilma Vlinder till världen. På en fyrkantig bakgård låg hon medan vinden susade i trädkronan och inte ett enda hår vajade på hennes huvud.Ingen vet varför det började hända. Kanske var hon bara född mer ovanlig än hennes föräldrar kunde förstå."Många flic [...]
Visa längre beskrivning

"En alldeles vanlig dag kom Vilma Vlinder till världen. På en fyrkantig bakgård låg hon medan vinden susade i trädkronan och inte ett enda hår vajade på hennes huvud.Ingen vet varför det började hända. Kanske var hon bara född mer ovanlig än hennes föräldrar kunde förstå."Många flickor drömmer om att låta sitt hår växa riktigt, riktigt långt. Men Vilma Vlinders hår är inte som andras. Det växer sig så långt att Vilma trampar på det, "men mammor vänjer sig vid hur saker är, bara de är tillräckligt länge, och pappor lär sig fläta jämna flätor när det kniper." Håret växer vidare. Det väser och morrar, det ringlar sig ut på bakgården och ut i världen. Det har en egen vilja. Och Vilma kan bara följa det. Till tjärnen, tyst och mjuk och brun, djupt inne i skogen. Till cirkusen där hon gör piruetter. Till eldsvådan där en liten gestalt i vit nattskjorta - en liten ängel, en liten vän - står högst upp i det översta fönstret. Emma Fogelholms första barnbok släpper fram det vilda, otämjda och farliga i en liten flicka. Det är ljuvlig flickmytologi med klassiska inslag om hur styrkan, kraften, det annorlunda, sitter i håret. I lysande pastellteckningar och poetisk text skildrar Fogelholm hur det är att leva med sin inre farlighet, hur ensam det kan göra en, men också vilken resurs det kan vara. Bara en sak är klar: när det vilda växer är det bäst att passa sig...