Fogghelflora

Med två ben i backen gör Joar Tiberg sina observationer av tillvaron och naturen. Det ena är placerat i förorten, det andra i norra Klarälvsdalen. Han lägger örat till årstiden och lyssnar av, kommenterar och reflekterar. Men det är nog ändå blicken som är hans främsta verktyg, iakttaga [...]
Visa längre beskrivning

Med två ben i backen gör Joar Tiberg sina observationer av tillvaron och naturen. Det ena är placerat i förorten, det andra i norra Klarälvsdalen. Han lägger örat till årstiden och lyssnar av, kommenterar och reflekterar. Men det är nog ändå blicken som är hans främsta verktyg, iakttagandet skapar genom ett prosalyriskt språk en stark närvarokänsla också hos läsaren.

Pressröster:

Att försöka tala fåglarnas språk...

"Stundtals är det som att befinna sig i en helt annan genre, den essäistiska eller kåserande naturskildringen, men den experimenterande ordsabotören är aldrig långt borta."

Ralf Andtbacka i Ny Tid

Om författarens föregående bok Fåglar i förorten sa Göran Sommardahl bl.a detta i radions Kulurnytt: "Tiberg lyssnar och spanar, beskriver och benämner, låter sina ord kretsa och lyfta, och ryttla och ta mark, precis som de fåglar han påstår finns."

"Ingen kan som Tiberg gå i land med metaforer som den; i sina bästa stunder är han fullkomligt lysande. I "Fogghelflora", som är en samling prosalyriska impressioner från både Klarälvsdalen och Stockholms ödetomter, finns enstaka strofer och hela dikter som har goda förutsättningar att överleva oss alla."

(Fredrik Sjöberg i SvD)

"Fogghelflora knixar hit och dit i sina kommentarer, tankar, buckliga analyser och konkretistiska utbrott ("kaskrkrastarkrasskrarrtrarr"). Jag skulle särskilt vilja ordinera den som bredvidläsning, kanske till någon mer traditionell naturskildrare, som Gunnar Brusewitz, eller varför inte den Thoreau vars ornitologiska skriverier just utkommit på svenska i urvalet Fågeldagbok (ellerströms).

Det kunde bli temperament som korsbefruktar varandra, eller bör jag säga: som växelsjunger."

(Martin Bergqvist i Norrbottens-Kuriren)

"I den nya boken är han både spanare och vokalist. Förorten mäts upp av rödhaken, medan större hackspetten förfogar över ett kort alfabet - 4 bokstäver. Den nedskitande kanadagåsen är snart lika allmän som golfbanorna - hemska insikt! Gröngölingen är som en skrattande joker 'vårskramlet".

(Mikael van Reis i AFtonbladet.)

"Joar Tibergs Fogghelflora är ene viktig prosadiktsamling som visar hur expansiv formen kan vara. Det är också ett stort steg framåt för Tibergs författarskap."

(Kristian Lundberg i Helsingborgs Dagblad)