Innan dagen gryr

När krogpoeten talar lyssnar man (?). Ibland går rösten rätt in i hjärtat, ibland sipprar den bort i takt med ölen.
Röstens betydelse kan vara svår att mäta. John Peter Gister är ett etablerat namn, men ändå inte. Uppläsningar i Vita bergsparken, på Mosebacke, på Hultsfredsfestiv [...]
Visa längre beskrivning

När krogpoeten talar lyssnar man (?). Ibland går rösten rätt in i hjärtat, ibland sipprar den bort i takt med ölen.
Röstens betydelse kan vara svår att mäta. John Peter Gister är ett etablerat namn, men ändå inte. Uppläsningar i Vita bergsparken, på Mosebacke, på Hultsfredsfestivalen, på bokmässan i Göteborg. Han är mer estradpoet än något annat. Men estradpoesi kommer också i bokform ibland, som den här gången, när vi samlat några av hans bästa dikter. John Peter besjunger vinet och kvinnan; inget ovanligt i detta. John Peter besjunger även naturen, den natur som är stadd i snabbt försvinnande, som det tycks. Stamfolkens tid tickar mot slutet. John Peter bildar alltmer något av en egen stam i Vasastan i Stockholm. Skönheten finns i återkommande rytmer och ord.
Andreas Björsten