Kung Karl och greve Hamiltons söner

Bernadotte släkten och adeln har alltid varit av stort intresse i det gamla kungadömet Sverige. Framförallt det som handlar om släkternas snedsprång på den äktenskapliga sidan och som förr gav upphov till många påstådda, men ej bevisade släktskap med ofrälse. År 2012 handlar historiern [...]
Visa längre beskrivning

Bernadotte släkten och adeln har alltid varit av stort intresse i det gamla kungadömet Sverige. Framförallt det som handlar om släkternas snedsprång på den äktenskapliga sidan och som förr gav upphov till många påstådda, men ej bevisade släktskap med ofrälse. År 2012 handlar historierna om kung Carl Gustaf och om 20 - 30 år gamla ganska oskyldiga upptåg, varav flera visat sig vara osanningar påkomna i nutid, och andra förmodligen hyffsat sanna. Men inte ens när källorna ljuger rakt upp och ned angående kung Carl Gustaf, så kommer nutidens rapportering i närheten av t.ex. nuvarande kungens farfars farfars bror, Karl XV's eskapader under 1800-talet.

I vår historia, "Kung Karl och Greve Hamiltons söner", ställer vi frågor som rör något mer än skvaller och då uppstår förstås mängder med följdfrågor som inte var helt lätt att finna svaren på. Många hörde av sig med kritik mot vårt sätt att använda källor, andra försvarade sin släkthistoria. Ingen har dock kommit med några andra förklaringar eller motbevisat huvudteserna i nämnda bok, även om vissa mindre betydande faktafel kunnat påvisas. Berättelsen handlar om hur Anna Maria Hamilton Russel Cruise, kung Karl XV, greve Axel Hamilton av Ovesholm, utrikesstatsministern Ludvig Manderström samt äventyraren Stefan Poles vägar korsades och hur Anna Maria hamnade som grevinna på Ovesholms slott. Inte minst historien om torparungen och sedermera storbonden Jöns Olsson i Önnestad, tvillingen som gavs bort till ett torparpar på Ovesholm, är en mycket väl belagd berättelse som visar rättsröta med både hög som låg inblandad. En tidsperiod då det var långt mellan Gud och dennes jordiska företrädare, ned till pigan i kökssoffan och drängen som fick sova i hästaspiltan. Vare sig den himelska eller jordiska lagen var särskilt rättvis och döden låg alltid på lur för de sämre lottade.