Två resor - på cykel till Kina

***********************************************ï~Ýü Christina Hyllner: Visst, men det började inte med en cykeltur genom Kina: 1951 Född i Göteborg, Sverige 1967-70 Humanistiskt gymnasium 1970-71 Studerade franska i Bruxelles 1971-72 Sekreterarskola i Sverige 1972-75 Herrskr� [...]
Visa längre beskrivning

***********************************************ï~Ýü Christina Hyllner: Visst, men det började inte med en cykeltur genom Kina: 1951 Född i Göteborg, Sverige 1967-70 Humanistiskt gymnasium 1970-71 Studerade franska i Bruxelles 1971-72 Sekreterarskola i Sverige 1972-75 Herrskräddarutbildning 1975 Konfektionsskola 1/2 år 1976-77 Barnledig 1978-79 Halvtidsarbete på sjukhus och i livsmedelsbutik 1979-95 Hennes&Mauritz avdelningschef, butikschef och textilutbildare. 1996 Cykeltur Göteborg-Beijing 1997 Föreläsare: Att våga bryta upp, mental träning, målbilder, människor i andra kulturer och cykelturen. Christina har även föreläst i Kina för hotelpersonal: Hur man tar hand om västerlänningar. Christina växte upp i en familj där man sa; "Ta det försiktigt med fysiska aktiviteter, det kan vara farligt för hjärtat". Det berodde på att hennes pappa dog av hjärtfel bara 29 år gammal. Hon var då 16 månader gammal. Christina och hennes mamma som väntade brodern, flyttade hem till morföräldrar-na. Som liten älskade Christina att lyssna på en upptäcktsresande, Sten Bergman när han berättade om sina resor från Nya Guinea, på radion. Det var också facsinerande att se på TV första söndagen i mars Vasaloppet. 24 år gammal gifter hon sig och året efter föds dottern Lotta, hennes enda barn. När Christina var 32 år gammal rasade hennes liv. Först tog hennes mor livet av sig. Sen skilde hon sig och så dog mormodern som varit både mor och far för henne. Detta hände på 11 månader och blev för mycket. Hon fick åka akut till ett mentalsjukhus, men slapp att bli inlagd. I ett halvår fick hon äta psykofarmaka. Sakta men säkert kom hon tillbaka till livet. Mycket tack vare sin dotter som då var 8 år. Det var en väldigt svår tid, långt där nere i brunnen. Efter ett par år beslöt hon sig att springa en halv maraton. Stark av att ha klarat krisen. Mycket av hennes styrka kommer från denna tid. Träning genom att springa, var lika viktigt som att arbeta med mental träning och målbilder. Hon sprang sex år på raken. En barndomsdröm var att hoppa fallskärm. Kunde hon springa kunde hon väl hoppa. Det blev fyra hopp. Sen trillade hon av en pall i hemmet och bröt handleden! Nästa utmaning blev att åka Vasaloppet. Detta var en ännu större seger över sig själv. Så cyklade hon Vätternrundan 300km, och då föddes tanken på att cykla långt ner i Europa. 1991 läste hon en bok om de första svenskarna som besteg M:t Everest och fick som elektriska stötar igenom kroppen. Hon skulle följa med en klätterexpedition till Himalaya! Från början hade hon ingen aning om hur det skulle gå till. Men Christina fick kontakt med en bergsbestigare, han gav henne lektioner i klippklättring, de blev kära och flyttade ihop. Denne man visade sig vara en av åtta svenska män som skulle till K2, världens näst högsta berg, på en expedition 1993. Han ville absolut att hon skulle följa med, som trekkare. Det vill säga vandra till baslägret på 5000 m höjd, vara där en vecka och sen vandra tillbaka. Hon blev överlycklig, men också mycket rädd. Detta var hennes första fjällvandring och hon hade bara sovit i tält tre gånger tidigare. Även denna gång tränade Christina oerhört mycket mentalt. Vandringen var väldigt tuff och skulle gå fort. Två andra män följde med som trekkare. Det var mycket lärorikt, hon såg hur klättrarna jobbade för att få sponsorer och tänkte att så där kan väl jag också göra. En man berättade för henne om en svensk som hade cyklat från Istanbul till Beijing. När hon hörde detta kom de där elektriska stötarna i kroppen igen. Något år efter det fick hon en artikel om ett franskt par som varit ute och cyklat i 14 år. De fick barn under tiden. Detta var den 27 mars 1995. När klockan var ett på natten satte hon sig,upp i sängen och sa högt till sig själv: "Nu säger jag upp mig och cyklar iväg!" Målet var självklart, Beijing. Christina sov inget den natten. Fram med kartböcker och titta vilken väg hon skulle ta. Hennes dotter var då 19 år, sa att detta skall du göra mamma. Christina saknade pengar, cykel och all annan utrustning, men hade rätt stora skulder på banken. Det var ett tufft arbete att skaffa sponsorer, men med mycket hårt och envist arbete lyckades hon. Många av sponsorerna har använt Christina i sin marknadsföring, efter cykelturen. Resesällskap fick Christina via TV, en 50-årig man. De träffades 4-5 gånger före avresan. Framförallt förberedde hon sig mentalt. Försökte gå igenom allt som skulle kunna bli jobbigt. Färden gick genom Östeuropa, Turkiet, Iran buss, Pakistan och så Kina. De startade 1 februari 1996. Temperaturen var nere i -15 grader C och ibland med hård vind så köldeffekten var -30 grader C. Snön kunde vräka ner och vägarna var fulla av snö och is. Men så småningom kom värmen som de längtat efter så mycket. Fast det blev för varmt. I Pakistan var det ibland mellan +45-50 grader C. De drack 10 liter var om dagen. Christina drabbades av mycket magsjuka. Giardia, en parasit, Amöba Dysenteri, en annan parasit och så Salmonella, som hon fortfarande hade när hon kom tillbaka till Sverige i december 96. Diarre´ i 2,5 månader och dessutom mens lika länge. Kroppen sa nog egentligen ifrån, det var för varmt, men det var få dagar de fick vara stilla på grund av sjukdom. Turen tog 9,5 månader. Det var en fantastisk upplevelse att cykla in på Himmelska Fridens Torg, tårarna rann nerför kinderna. Att projektet gick att genomföra gav en stor styrka. Det gäller att ha små delmål parallelt med ett sånt här stort mål, annars kan man bli knäckt. Ibland var det delmålet bara att ta sig 50 m upp i en backe. Under hela resan rapporterade Christina till radion i Sverige. Från början var det bara meningen att bli ett par program, men dessa blev så populära att man till och med sände i repris. Efter hemkomsten har Christina försörjt sig på att ha seminarier och bildvisningar om mental träning, att våga bryta upp och cykelturen. Det var det som var meningen, att bryta upp och kliva ur grottekvarnen. För henne känns det viktigt att kunna berätta positivt om länder som oftast skildras mycket negativt. Att berätta om andra världar där livet är väldigt annorlunda. I de båda världarna skrattar folk när hon berättar om den andra världen. Ofta sa folk under cykelturen att de såg Christina som ett föredöme. Också i Sverige är Christina ett föredöme för att allt är möjligt och man kan göra det man vill. I västra Kina hyrde de två cyklisterna kameler och red på. Då föddes tanken att ta sig fram långt på detta vis. Och nu är det nästa stora projekt. Att rida dromedarer från Peshawar i Pakistan, ner till Lahore, in i Indien och ända ner till sydspetsen. Hon skall ha med sig sin dotter Lotta 22 och hennes kompis Jennie 22. Det är en fantastisk känsla att få göra detta med dem. Charlotte Gimfalk 26 skall komma och göra dokumentär om kamelturen. Detta ger resan ytterligare en dimension. Givetvis gör kvinnorna denna resa för sig själva, men lika mycket för att ge uppmärksamhet för deras välgören-hetsprojekt. De samlar in pengar i Sverige för att bygga en skola i Pakistan. Christina har varit i tillbaka fyra gånger efter cykelturen. På en av resorna var hon med och öppnade ett välgörenhetscentrum i Islamabad, Pakistan. Där skall kvinnor få lära sig sy, för att på så sätt kunna försörja sig. Det skall ske genom hjälp till självhjälp. Om man kan göra något eller inte kan man bara ta reda på genom att försöka, så Chrisina Hyllner försökte och försöker än. Varje gång är det nya idéer och nya mål. Det var det hon (och många med henne) saknade, för vad är livet värt om man inte testar och frågar och lever? Hösten 1999 kommer berättelsen om hennes stora upplevelse när hon cyklade genom Kina. Boken har hennes egna ord, för den är byggd på hennes dagboksanteckningar, men det är journalisten Bo Lennart Ekström, som skriver den. ***********************************************