Kapten Hajmat

Här är boken som ger barnen möjligheten att skapa inre bilder, en förmåga som våra krympande hjärnor håller på att förlora. Den saknar därför illustrationer och handlar om Piraten Kapten Hajmat, den räddaste och fegaste som någonsin kallat sig pirat. Men han tyckte själv att han var v [...]
Visa längre beskrivning

Här är boken som ger barnen möjligheten att skapa inre bilder, en förmåga som våra krympande hjärnor håller på att förlora. Den saknar därför illustrationer och handlar om Piraten Kapten Hajmat, den räddaste och fegaste som någonsin kallat sig pirat. Men han tyckte själv att han var väldigt modig och tuff. Ska han hitta delarna till den itusågade skattkartan? Alla småpirater visste mycket väl att han var den räddaste och fegaste som någonsin kallat sig pirat. Han sprang och gömde sig för minsta lilla guldfisk. - Jag äter minsann hajar till frukost, vrålade han till sin besättning. Skeppet gungade lätt på de små vågorna. Småpiraterna fnissade lite, men inte så kaptenen skulle se. De ville inte göra honom ledsen. Kaptenen gick in i styrhytten och skrek rakt ut. -Aaaaaaaa, hjälp!!! Och kastade sig ner på golvet. När hjärtat hoppat in i bröstet igen insåg han att det bara var Matros Magplask som han råkade möta i dörröppningen. Minsta lilla skugga eller mus som överraskade fick honom att frysa i skräck, eller hoppa högt, eller som nu, kasta sig rakt ner på golvet för att ta skydd. Magplask står med kikaren vid relingen. - Land i sikte! Vi närmar oss Skattkammarön! Långt därborta i horisonten såg man ön sticka upp. Kapten Hajmat springer fram och tar kikaren. - - Aha! Nu är skatten snart min, bara min. Magplask tittar frågande på Hajmat. - Men min då?.....