Tro på kärleken - Kapitel 11

Hon är präst i svenska kyrkan. Han är en icke-troende hedonist. Vad händer när de två blir djupt förälskade i varandra?Tro på kärleken är en erotiskt laddad kärlekshistoria som sträcker sig över femton kapitel.


Morgonrocken glipade och jag skymtade guldkorset i klyftan mell [...]
Visa längre beskrivning

Hon är präst i svenska kyrkan. Han är en icke-troende hedonist. Vad händer när de två blir djupt förälskade i varandra?Tro på kärleken är en erotiskt laddad kärlekshistoria som sträcker sig över femton kapitel.


Morgonrocken glipade och jag skymtade guldkorset i klyftan mellan brösten. Adventsljusstakens tre ljus lyste starkare än det lilla stämningsljus vi brukade ha och gav mjuka skuggor i hennes ansikte. Håret var mörkt och kanske fanns det en dragning åt rött eller kastanj, men det kunde vara ljuset som bedrog. Munnen, mjukt formad och oftast med ett litet leende i mungiporna. Ögonen som så uppmärksamt betraktade mig gick åt brunt med stänk av grönt ibland. Mitt i ansiktet satt näsan, en vacker näsa, men ändå en aning uppkäftigt uppnäst. Och det som alltid fascinerat mig. Ögonbrynen! De välvde sig mjukt över ögat som en vacker ram till de ögon jag en gång fallit pladask för. En gång? Jag kände samma hugg i hjärtat varje gång jag såg henne om hon så stod i predikstolen.
- Du Boel! Det är en sak jag måste berätta för dig.
- Vad?
Jag anade oro i hennes röst.
- Jag älskar dig.
Hon for upp och slängde sig om halsen på mig.
- Janne, min älskade Janne. Du vet inte hur mycket du betyder för mig. Din kärlek som inte känner några gränser. Tror du inte att jag känner det. Tror du inte att jag vet att du alltid står vid min sida. Alltid! I livet och i kyrkan. Överallt!
Hon kysste mig och höll hårdare i mig.
- Hur länge har vi känt varandra?
- Fyra månader är det ungefär.
- Hur länge har vi varit förlovade?
- Tja, det är väl ungefär lika länge.
Hon satte sig i mitt knä och lade armen om min hals.
- Tänk om vi inte hade träffats, mumlade hon. Tänk!
- Då hade det varit någon annan som hade nypt dig i bröstvårtorna nu.
- Janne! Nej! Det hade det inte.
- Jodå! Vill du veta hur det hade känts?
Hon tittade på mig och såg inte ut att begripa någonting. Och det var ju inte så konstigt. Sedan log hon tveksamt.
- Hur skulle det ha känts?
- Väldigt annorlunda. För det hade varit en mycket krävande och dominant man.

Jag drog till i morgonrocken så att brösten blev bara.