Det nya paneuropeiska manifestet Eurus (2017)

När den österrikiske greven, filosofen och politikern Richard Nikolaus von Coudenhove-Kalergi skrev sitt paneuropeiska manifest år 1923, Paneuropa, gjorde han det för att lägga grunden för ett enat Europa i form av en sorts union. När det här nya paneuropeiska manifestet skrevs 94 år senare [...]
Visa längre beskrivning

När den österrikiske greven, filosofen och politikern Richard Nikolaus von Coudenhove-Kalergi skrev sitt paneuropeiska manifest år 1923, Paneuropa, gjorde han det för att lägga grunden för ett enat Europa i form av en sorts union. När det här nya paneuropeiska manifestet skrevs 94 år senare, gjordes det med det bestämda målet att försöka förhindra den Europeiska unionen (EU) från att söndras, och dessutom för att presentera en grund som till och med kan generera ett starkare EU som inkluderar hela det geografiska Europa, inklusive Europas största land Ryssland, det vill säga fullborda EU ? en union som kan kallas EURUS. EU:s magi har trollat bort många av de traditionella konflikterna och krigen i Europa, men trots det finns det fortfarande alldeles för många farliga konflikter och spänningar och trångsynt disharmoni i Europa, och ibland även krig. Följaktligen är Europa i skriande behov av sin 2:a renässans, sin 2:a upplysningstid, sitt 2:a paneuropeiska manifest och sin 2:a paneuropeiska rörelse, så att hela det geografiska Europa överhuvudtaget ska kunna förenas, för 1:a gången i sin gamla historia. Enandeprocessen (EU) har hittills visat sig fungera utmärkt på den historiskt sett mest krigsdrabbade kontinenten. Många nationalistiska krafter riskerar att slita sönder EU. Därför är det av yttersta vikt att EU bygger på nationalitetsprincipen, respekten för nationalism och nationernas identiteter och tryggar och skyddar nationernas fortlevnad. EU måste ändra sin kurs och bli nationsvänlig, inte nationsfientlig, inte ens nationsneutral. Det enade Europa måste således tala om Europas Förenta Nationer, och inte om Europas Förenta Stater. Europas folk måste älska EU. När EU fruktar sina medborgare, kan vi tala om demokrati. När EU-medborgarna fruktar sin union, då kan vi tala om despotism. De transatlantiska relationerna är viktiga men, ur Europas bästa egenintresse, kan de inte vara lika viktiga som relationerna mellan Europas länder, och än viktigare, de kan inte vara viktigare än relationerna mellan Europas länder. Av naturliga skäl fruktar flera yttre krafter uppkomsten av ett komplett enat och starkt EU, därför att det skulle innebära uppkomsten av en hypermakt utan historisk motsvarighet. Manifestet åskådliggör dessa krafter som motarbetar uppkomsten av EURUS. Det ligger i européernas egenintresse att identifiera och förstå dessa krafter för att överhuvudtaget kunna uppfylla den urgamla drömmen om ett enat och harmoniskt Europa. Det är viktigt att konstant påminna EU-politikerna om EU:s grundläggande legitimitet och existensberättigande; ett enat Europa för fredens och harmonins skull. Glöm aldrig att EU-anhängarna ofta understryker att EU är ett fredsprojekt.