Exkludering, assimilering eller utrotning?

Hösten 1943 genomförde Socialstyrelsen rasbiologiskamätningar av mer än hundra svenskar som myndighetenansåg var ?tattare?, däribland flera barn. Genom att mätalängden på näsor, armar och pannor ville myndigheten fåfram ett objektivt sätt att avgöra vilka svenskar som bordekategoriseras [...]
Visa längre beskrivning

Hösten 1943 genomförde Socialstyrelsen rasbiologiskamätningar av mer än hundra svenskar som myndighetenansåg var ?tattare?, däribland flera barn. Genom att mätalängden på näsor, armar och pannor ville myndigheten fåfram ett objektivt sätt att avgöra vilka svenskar som bordekategoriseras på detta sätt.Målet var att skapa särskilda politiska åtgärder motgruppen, som länge givits skulden för en rad sociala problem.De familjer som pekades ut som ?tattare? anklagades för attleva på bidrag, vara kriminella och inte kunna ta hand om sinabarn.Dessa rasistiska stereotyper hade också, ända sedanåtminstone 1800-talets slut, resulterat i en diskriminerandepolitik. Landsbygdens kommuner bötfällde invånare som hadekontakter med dem, präster ställde krav på omhändertagandenav deras barn, och svenska tjänstemän gjorde studiebesöki Norge för att studera de barnhem och läger där människorsom det norska samhället kallade för ?tatere? placerades.I Sverige fanns planer på liknande institutioner, och snarthöjdes röster för en ännu mer långtgående politik. Kanskekunde man utplåna gruppen genom systematiska tvångssteriliseringar?Debatten om hur myndigheterna borde agera gickofta under namnet ?tattarfrågan?, och det är den somundersöks i denna bok.Vilka aktörer skapade ?tattarfrågan?? När uppstod den?Vilka politiska förslag och statliga utredningar ledde den till?Målet med boken är ytterst att bidra med kunskap om hur våregen tids rasism och sociala ojämlikheter har uppstått.Martin Ericsson är född 1982. Detta är hans doktorsavhandlingi historia vid Lunds universitet.